2:a Symfonin Den dramatiska

Nyskick. Bokförlaget murbräckan 2005 (sv.originaluppl.), 135 sidor. B/H=14x21. Vikt = 289g. Dekorerat klotband med infälld fotoetikett. Förlagsny bok. Djärv till formen och grotesk till sitt innehåll, är Andrej Belyjs debutroman, som utkom 1902. Den skildrar stämningarna i det för-revolutionära Ryssland, då känslan av en nära förestående Apokalyps var högst påtaglig.

Belyj är mest känd för romanen Petersburg, som i sin originalversion utkom på svenska år 2003.

År 1902 debuterar den 22-årige Boris Nikolajevitj Bugajev som författare. Omslaget till hans bok är stramt. Dess titel är saklig. Men den prosa som har bundits in mellan pärmarna har en energi och uppfinningsrikedom som svarar mot dess tillkomst i ett historiskt brytningsskede.
Det namn som Bugajev signerade sin 2:a Symfoni med var dock inte dopattestens, utan den pseudonym som sedermera har skrivits in i litteraturhistorien, i dossiern över rysk symbolism: Andrej Belyj. Belyjs mest kända verk är antagligen den komplexa romanen ?Petersburg? från 1912. Men som Kjell Johanssons översättning visar, rymmer även förstlingsverket sidor som gör det värt att läsa i dag.
Som många andra symbolister sökte sig Belyj till musiken för att skaka liv i litteraturens formspråk. Hans bok är således arrangerad i fyra ?satser?. Dessa har i sin tur delats in i stycken och numrerade strofer som hålls samman genom omtagningar ? samtidigt som texten uppvisar brottytor som ger en föraning om den mer disharmoniska modernism (kubism, collage, montage) som stod för dörren.

Vad handlar då Belyjs ?symfoni? om? Dess motiv har hämtats från rysk intellektuell miljö: politiska och religiösa frågor, mysticism och filosofi avhandlas och satiriseras. Texten rymmer ett stort antal anspelningar på verk som cirkulerade i de samtida diskussionerna ? Nietzsche, Max Nordau, Dostojevskij, Tolstoj - men också en berättelse med vissa uttrycksfulla gestalter och miljöer som sträcker sig från gatorna i Moskva till det ryska godset.
Det klassiska intrigsnickrandet är dock inte något primärt mål i detta sammanhang. Snarare skildrar Belyj sin samtids förvandlingar ? sekularisering, urbanisering, teknologisering ? i ett spel med ?stämningar?. Färger, väderlekar och halvt allegoriska skeenden och föremål konfronteras och kontrasteras mot varandra.

Här och var anar man ambitionen att omsätta ett estetiskt program. Men samtidigt överraskas jag av hur underhållande och fascinerande Belyjs text i vissa stunder är. Det finns något i dess pendling mellan sublimt stämningsmåleri och komedi, i dess på en gång raffinerade och sönderbrutna form. Man erinrar sig att en av Belyjs sentida försvarare hette Vladimir Nabokov. Och man gläds åt, att vad som först kunde se ut som ett vällovligt besök i det modernistiska arkivet visade sig vara mer än så.

Jesper Olsson. Nyskick.