Tal till nationen samt andra tidningsartiklar 1910-1912 : Samlade skrifter av August Strindberg : Femtiotredje delen

Inbunden bok. Stockholm : Bonniers. 1987. 574 sidor.

Nyskick. Mycket fint exemplar. Oläst. Några minimala hanteringsspår, för övrigt i presentskick.

Förlagets gyllenbruna gulddekorerade konstläderband med röda ryggfält och övre guldsnitt. Trådbundet. Samlade skrifter av August Strindberg 53. Med kommentarer av John Landquist. Denna utgåva av August Strindbergs Samlade Skrifter är en faksimil av första upplagan 1912-20.

August Strindbergs samlade artiklar i samband med Strindbergsfejden, en svensk kulturdebatt som uppstod i och med att Strindberg år 1910 framförde kritik mot Karl XII och dennes beundrare i artikeln "Faraondyrkan" (Afton-Tidningen 29 april), där han hävdade att den karolinske kungen hade varit "härsklysten till sjuklighet, kamplysten till galenskap". Strindberg hade många gånger tidigare angripit den gamle krigarkungen, artikeln var mest en halvt rutinmässig upprepning av kända synpunkter.

Strindberg hade av tidningens unge utgivare Valfrid Spångberg fått klartecken att sätta under debatt vad han ville utan censur. De tidiga artiklarna möttes av häpen tystnad på de flesta håll, men efter att Strindberg gått till öppen attack mot sin gamle rival Heidenstam och Svenska Akademien, kallat Heidenstams dikter för pekoral och antytt att nittiotalisterna monopoliserat kritik och litterära stipendier bröt polemiken loss på allvar. Den kom att polariseras mellan radikala intellektuella och konservativa, och Strindberg kom att angripa en stor del av det svenska etablissemanget som till exempel Sven Hedin, Verner von Heidenstam, Oscar Levertin, militären och kungahuset.

Strindberg hävdade att Sven Hedins upptäckter hade gjorts långt tidigare. För att påvisa det visade han Johan Gustaf Renats kartor som han hade hittat på Linköpings stiftsbibliotek under sin tid som amanuens på Kungliga biblioteket.

Strindbergs inlägg samlades i tre broschyrer som såldes billigt, Tal till svenska nationen, Folkstaten och Religiös renässans (1910–11). Våren 1912 utkom Tsarens kurir eller Sågfilarnas hemligheter, en sista samling politiska inlägg som kretsade kring den spionhysteri som etablerats runt de kringvandrande hantverkare som ofta pekades ut som ryska spioner samt kring militariseringen av Sverige.

På Strindbergs sida ställde sig kulturpersonligheter som Bengt Lidforss, John Landquist och Erik Hedén. Striden pågick i stort sett fram till Strindbergs död våren 1912 och den skulle under lång tid påverka synen på hans och 90-talisternas platser i litteraturen; det blev nästan omöjligt för många att (särskilt offentligt) uppskatta både Strindberg och Heidenstam som författare efter 1910. I fråga om intensitet, våldsamma invektiv, antal inlägg och den uppmärksamhet som skapades från allmänheten är Strindbergsfejden den hårdaste kulturdebatt som förts i svensk presshistoria.