Mina döttrars systrar

Albert Bonniers Förlag 2004. Inbunden med skyddsomslag, 413 sidor.

Nära nyskick. Efter att ha varit försvunnen i åtta år återfinns Lucy på ett sjukhus i New York. I hopp om att hon ska vakna ur medvetslösheten berättar hennes storasystrar Annie och Mimmi om sina liv i Stockholm. Mimmi har ständigt sökt nya möjligheter till flykt i tron att livet alltid pågår någon annanstans, var som helst förutom i barndomshemmet där ingen få luft. Annie har levt sitt liv som fastfrusen i obestämd väntan på något, medan pojkvännen Kristian skriver musik till hennes gymnasiedikter. I fonden står mamma Thea, martyr och tyrann i ett.

Som en röd tråd genom romanen löper klassikern Alice i Underlandet, symbolen för ett annat liv strax under eller bredvid det vi förväntat oss. Medan kaninen faller ner i sitt hål och drottningen än en gång beordrar halshuggning undrar Annie om där finns ett Underland även för henne.

?Mina döttrars systrar? är en berättelse om väntan och längtan ? hur vi hanterar väntan på det vi allra mest önskar under obestämd tid, och ur vi står ut med att sitta i dödens väntrum. Medan Lucy ligger stum och orörlig frågar hennes systrar sig: Hur länge kan man be någon vänta på en? Är längtan alltid förgäves?

Utdrag ur ?Mina döttrars systrar? (2004)

?Jag har ett barn i Kina. Hon vet inte att jag är hennes mor ? inte ännu ? men jag kommer snart. Det är lite som måste redas upp först bara. Ganska mycket när jag tänker efter, men det låter jag helst bli. Claire får vänta, hon kan säkert något om väntan så liten hon är ? det kan vi båda. Hon vet inte ens om att hon ska heta Claire, det är en av de tusen saker jag måste berätta för henne. Det och att hennes blivande moster Lucy inte kan prata längre.

Jag slickar mig om spruckna läppar och kliver in. Det är stilla i rummet. Så stilla det kan vara när en människa ligger livlös, men hålls kvar vid livet med slangar och apparater som ger ifrån sig suckande ljud och emellanåt skärande pip. Apparater som gör att min lillasyster Lucy inte dör. I detta rum, högt ovanför bruset i staden New York, har döden byggt bo och min lillasyster bjudits in som ofrivillig gäst.?

Bakom pärmarna ? skrivprocessen för ? Mina döttrars systrar?

Här fanns flera olika svårigheter, som alltid! En sak var hur jag skulle kunna beskriva de delar som utspelade sig i New York, och flera på sjukhus då Annie besöker sin lillasyster Lucy. Research är egentligen inte min starka gren. Efter en del besvär med att ljuga mig in på sjukhus i New York (en historia i sig), blev jag alltmer gripen av miljön och hur det är på en intensivvårdsavdelning. Då hände det som ofta sker när jag skriver ? jag blev min karaktär och kände vad hon kände.

En annan sak var att skriva om kärlek mellan två kvinnor som ska adoptera ett barn, medan jag lever med en man. Min utgångspunkt är att jag skriver om människans villkor, och då ska det inte spela någon roll vem jag är ? precis som jag tror skådespelare arbetar. Det är både förmätet och djupt