Evighetsbarnen
Inbunden bok. Albert Bonniers Förlag. 1 uppl. 2015. 388 sidor.
Mycket gott skick. Skyddsomslag i mycket gott skick.
SIGNERAD (se nedan). [GG01] Fyra unga människor i Stockholm försöker förstå vad det innebär att vara vuxen och kastas mellan stark samhörighet och stark ensamhet. Roman med egensinnig blandning av realism och poesi, av absurd humor och filosoferande allvar. Inbunden, förlagsband med skyddsomslag. 8:o. 200x135x38 mm. 500 g. SIGNERAD å smutstitelblad: "hälsningar / Beate Grimsrud", samt devis å titelblad: "Litteraturen är / den stegen på / vilken vi klättrar / in i framtiden". Välbevarat och fint ex, skyddsomslaget utan revor och nagg, dock med en blekt tecknad fuktrand i övre bakre kant (berör inte bokens pärm å motsvarande ställe). [0724]
Förlagsfakta
- ISBN
- 9789100141158
- Titel
- Evighetsbarnen
- Författare
- Grimsrud, Beate
- Förlag
- Albert Bonniers Förlag
- Utgivningsår
- 2015
- Omfång
- 388 sidor
- Bandtyp
- Inbunden
- Mått
- 136 x 202 mm Ryggbredd 32 mm
- Vikt
- 490 g
- Språk
- Svenska
- Baksidestext
- I Beate Grimsruds nya roman möter vi fyra människor i yngre medelåldern: Siri, André, Louise och Tomas. De försöker förstå vad det innebär att vara vuxen och kastas mellan stark samhörighet och stark ensamhet denna vinter och vår på Södermalm i Stockholm. Beate Grimsrud fortsätter här att vidga berättandets gränser, med sin egensinniga blandning av realism och poesi, av absurd humor och filosoferande allvar.I dag går hon till polisen om läkarna inte tror henne. De tror henne inte. Det syns inget barn på ultraljudet. Det syns inget på proverna. Men kvinnan är visare än tekniken, äldre och säkrare.Han tänkte förr att allt nog blev bättre när man blev vuxen. Nu har han varit vuxen ett bra tag. Och? Han gladde sig som barn till exempel åt att få plocka varorna i mataffären helt fritt och helt själv. Inte så kul.Det är dom det kryllar av som jag är förbannad på. Man måste umgås med dom, man stöter på dom överallt. Dom gifta, mammorna och papporna, dom heterosexuella, dom sinnesfriska. Man blir helt enkelt trött.Sedan kom en period då jag bara fotade bakhuvuden. Jag samlade ju alltid på saker och nu samlade jag på bakhuvuden. Dom är ju inte uttrycksfulla som ansikten och det var det anonyma jag tyckte om. Dom kunde vara jag allihop.Rymden ett jätteöra. Det är den det berättas för.
