Homo sum. Om det mänskliga hos människan.
Historiska Media 2005. 206 sidor. 430 gram. Förlagets helklotband. Skyddsomslag.
Nyskick.
---
Klassisk bildning anses i Sverige numera vara en onödig lyxartikel, men för den kvicka kulturjournalisten Birgitta Kurtén-Lindberg är den tvärtom något oumbärligt: ett verktyg för att komma till rätta med samtiden och den mänskliga existensen. Möjligen beror detta på att hon vuxit upp i en finlandssvensk miljö där kulturarvet ännu värderas högre än hos oss.
Sin bekännelse till humanism och humaniora formulerar hon stilenligt med ett latinskt citat från komediförfattaren Terentius: Homo sum (?Jag är människa?) och markerar därmed att inget mänskligt är henne främmande - utom möjligen sekterism, historielöshet, politiskt förmynderi, kollektivism och allmän dumhet. De gamla romarna och grekerna är hennes följeslagare också när hon i denna samling av tidningskåserier och essäer låter ironins piska vina över seder och tänkesätt i det svenska folkhemmet.
För det mesta fungerar detta alldeles utmärkt, både
som politisk retorik, folkupplysning och ren underhållning. Så till exempel när hon använder Aristofanes och andra grekiska diktare som tillhyggen mot fyrkantiga svenska statsfeminister.
Eller när hon jämför välmenande svenska skolpolitikers försök att hantera stökiga elever med den östromerske kejsaren Justinianus försök att hålla våldsbenägna barbarer borta från sitt imperium genom att muta dem med penninggåvor - en strategi som ofelbart medförde att barbarerna blev ännu stökigare.
I andra fall framstår Kurtén-Lindbergs sätt att använda historien som en smula för lättvindigt, exempelvis när hon vill härleda det svenska skålandet, som hon uppenbarligen finner barbariskt, ur våra germanska förfäders sedvana att nyttja sina fienders avhuggna huvudskallar som dryckeskärl. Någon sådan sedvana har för det första aldrig existerat - uppgifterna härom bygger på myter - och för det andra är dess påstådda samband med dagens skålvanor synnerligen tvivelaktigt. Här, liksom på en del andra ställen, har hon fallit
för kåsörens frestelse att skämta till det mer än vad källorna tillåter.
Vissa läsare kommer säkert att förarga sig på Kurtén-Lindbergs politiska åsikter, som är i hög grad otidsenliga, och ännu mer på hennes arrogant spefulla sätt att framföra dem. Själv läser jag henne dock med oblandad förtjusning, också när jag undantagsvis är oenig med henne. Det beror förstås till stor del på att hon skriver lärt och spirituellt och hyllar i stort sett samma humanistiska och individualistiska upplysningsideal som jag själv.
Men det beror också på att hon inte, som så många andra humanister, nöjer sig med att vara tjusigt allmänhumanistisk på ett icke förpliktande vis utan ger sig i kast med svåra och kontroversiella frågor som gäller vårt förhållande till demokratin, kristendomen och totalitära ideologier som nazism och kommunism. Också här kommer hennes klassiska lärdom till god nytta.
Bäst är dock Kurtén-Lindberg när hon skriver om numera bortglömda ges
Förlagsfakta
- ISBN
- 9185377236
- Titel
- Homo sum : om det mänskliga hos människan
- Författare
- Kurtén-Lindberg, Birgitta
- Förlag
- Historiska Media
- Utgivningsår
- 2005
- Omfång
- 206 sidor
- Bandtyp
- Inbunden
- Mått
- 150 x 215 mm Ryggbredd 18 mm
- Vikt
- 434 g
- Språk
- Svenska
- Baksidestext
- Homo sum - "Jag är människa" - är de inledande orden i ett välkänt stycke av den romerske komediförfattaren Terentius. Fortsättningen lyder: "Intet mänskligt är mig främmande." Det är ord som ännu efter 2 000 år är högst aktuella. Människan har ett mångskiftande ansikte och vi strävar hela tiden efter att förstå vem vi är. Men för att lära känna oss själva måste vi upphöra med att bara koncentrera oss på nutiden!
Homo sum är en bok om mänskliga problem, tankar och erfarenheter som inte begränsar sig till tid och rum - människor har i alla tider brottats med en rad återkommande funderingar och val. Författaren, historikern och kulturjournalisten Birgitta Kurtén-Lindberg tar sin utgångspunkt i att även äldre tiders människor kan lära oss något och hon rör sig med lätthet mellan historia och nutid. I en kraftfull inledning beskriver hon hur den humanistiska allmänbildningen satts på undantag i den svenska skolan, med katastrofala följder för humanisternas anseende, inte bara i den lärda världen utan rent generellt. De humanistiska ämnena är allvarligt hotade till exempel av de stora nedskärningarna vid våra universitet och den usla basen i grundskolan hotar också göra topparna dåliga. Författarens tes är att utan förmåga att samtala med det förflutna löper vi risk att bli ögonblickets fångar. Vi blir endimensionella, begränsade till den modernitetens värld som bara är en prick i hela tablån, ett flyktigt "nu" mellan "då" och "sedan", utan sammanhang.
Birgitta Kurtén vill få oss att öppna ögonen för det naturliga samarbete som historia och nutid borde dra nytta av, och hon presenterar i sin bok ett antal gamla tänkare från olika tider. Det handlar om människor av kött och blod, röster ur historien som aldrig tystnat, och författaren behandlar dem som om de fortfarande fanns mitt ibland oss. I persongalleriet finns stora humanister som Libanios som levde på 300-talet, Petrarca från 1300-talet, Erasmus av Rotterdam på 1500-talet och Martin Buber från 1900-talet.
När vi låter vår samtid begränsa vårt synfält fördummar vi oss. Det är föga troligt att det är just här, just nu, just i Sverige som mänsklighetens bästa verk produceras och de bästa tankarna kläcks. Klassikerna har inte blivit klassiker av en slump - de har klarat tidsprovet för att de ännu har något att säga! Vad vi inte tycks ha lärt oss eller åtminstone alltsomoftast lyckas bortse ifrån är att det funnits människor som tänkt kloka och universella tankar om våra mänskliga förutsättningar även om de levde innan vi själva föddes. Poeten och humanisten Petrarca sade: "Det är som om jag stod på gränsen mellan två olika folk, jag tittar både bakåt och framåt". I den lilla satsen formulerar han redan en av humanismens viktigaste uppgifter, att titta i backspegeln för att se vad som kan komma.
Ur bokens kapitelförteckning kan man saxa följande godbitar till rubriker:
- Hur länge är länge?
- Annat var det förr! Om tro, otro och Jesus
- De snuskiga vikingarna - vår stolthet?
- Kulturstolthet : JAG byggde Colosseum!
- Den totala kulturlösheten (en gruppvåldtäkt)
- Vitruvius gnissel o gnäll
- Nej, det är inte Luther - glädjen i syd och synden i norr
- Skall vi glömma Bibeln? Profeten Elisa och värstingarna
- Internets skyddshelgon: en tidigmedeltida lärdomsgigant
- Femhundra år före Freud: Petrarca och introspektionen
- Erasmus av Rotterdam: rätten att tänka själv
- Trendriktig forskning
- Prostitutionsdebatt i Finland
- och i Danmark (Socialbyrån fixar!)
- Den stora judefrågan: Vad hos judarna har förargat folk?
- Den svenska - och tillståndet i - skandalskolan
Boken utges som Svenska Humanistiska Förbundets årsskrift 2005. Förbundet agerar genom 35 kretsar som är spridda över Sverige och debatterar kultur och historia, och sprider kulturella värden och intressen genom att bland annat arrangera föreläsningar och resor. Medlemsantalet är ungefär 4 500 och förbundet samarbetar med tidskriften Artes och ger varje år även ut en årsbok som denna. Förordet i Homo sum är skrivet av Anders Björnsson, ordförande i Humanistiska förbundet samt kulturdebattör och krönikör i bland annat Svenska Dagbladet.
Birgitta Kurtén-Lindberg har tidigare hos Historiska Media gett ut Bakom monumenten, Abélard och Héloîse (tillsammans med Birger Bergh) och Medeltida människor (även som pocket).
- En sant lärd historieskrivning på lättåtkomligt, humoristiskt manér.
- Birgitta Kurtén-Lindberg är välkänd, välrenommerad och ytterst kunnig. Har förmågan att smälta samman kunskap i begriplig form.
- Ett upprop mot fördumningen, för humanismen!
