medan de ännu hade hästar. Pocket.

Månpocket 1994. Pocket, 222 sidor.

Gott skick. Dalalitteraturen.se
Dalarnas författare och litterära smultronställen
« Larsson, Carl 1853-1919Hessérus, Madeleine »
LILLPERS, BIRGITTA
Författare

Birgitta Lillpers är född i Orsa 1958 och bosatt där.

Hon debuterade 1982 med diktsamlingen Stämnoja. Åren därefter kom diktsamlingarna Igenom: härute och Gry, och bärga.

1987 gav Birgitta Lillpers ut sin första roman Blomvattnarna och några år senare kom romanen Iris, Isis och skräddaren ut. Därefter har hon varvat diktsamlingar med romaner men ser sig själv med rätta som poet eftersom hon även i sina romaner har ett lyriskt språk och uttryckssätt.

Som prosaist fick Birgitta Lillpers sitt genombrott med Blomvattnarna, som lyriker med diktsamlingen Besök på en främmande kennel 1990. Hon har sin alldeles personliga berättarton, blandar skröna och lyriska vändningar och använder ålderdomliga uttryck. Hennes uttrycksform är besläktad med musik och leder ibland till samarbete med musiker.
Birgitta Lillpers har fått flera stora litteraturpris för sitt författarskap. Augusti 2010 erhöll hon ABF Dalarnas litteraturpris.
Siv Hågård

Verkförteckning

Stämnoja. Dikter
1982
Igenom: härute. Dikter
1984
Gry, och bärga. Dikter
1986
Blomvattnarna. Roman
1987
I bett om vatten. Dikter
1988
Besök på en främmande kennel. Dikter
1990
Iris, Isis och skräddaren. Roman
1991
Krigarna i den här provinsen. Dikter
1992
Medan de ännu hade hästar. Roman
1993
Propolis. Dikter
1995
och jag grep årorna och rodde. Roman
1998
Silverskåp. Dikter
2000
Alla dessa liv och våder. Roman
2002
Glömde väl inte ljusets element när du räknade. Dikter
2004
Dikter från betet. Dikter. Bild: Dag Franzén
2005 (bibliofilupplaga) 2006 (faksimilupplaga)
Den blå tjuren. Dramatik
2006
Nu försvinner vi eller ingår: dikter
2007
Om du fick tänka dig ett hem
2010
Industriminnen: dikter
2012
Citat

Här följer en strof ur Birgitta Lillpers debutdiktsamling Stämnoja:

Den förmiddag på skidor
då granarna hade
svettfuxbruna kottjuver
och sparvarna plickade i
barrkonernas inre toppar,

föröddes de i stort moln,
såhär:
beslutsamma i täten
men tveksam periferi och
evigt lösgjorde sig den
ornitologiska rest
jag envetet förmodade vara
den sista

Birgitta Lillpers använder ett poetiskt språk även i sina romaner, som i Medan de ännu hade hästar, en roman om vanmakt och hopp, som en recensent liknat vid ett perfekt komponerat musikstycke:

Vid vackert väder åt han mitt på dagen ett mål mat på
kyrkogården, bland gravstenarna. Han satt intill en tuja.
Gulsparv, björktrast: han hade redan i gryningen, på väg
upp ur dvala och dröm, av fåglarnas skrän och tutande
förstått att det skulle bli ännu en varm och klarblå dag.
Småprickiga äggskal. Rödstjärt: dess klara öga. Och, runt-
omkring, även andra fåglar, sångare: upprepade sånger
med krus och flor, men även vildare, regelbundet sönder-
slitna läten in i hans rast.
Det fanns över huvud taget g