Eko av sommaren
Rabén & Sjögren/Vi. 1955. Häftad, 68 sidor, 157x217 mm. 130 gram. Gott skick, har börjat släppa i ryggens bindning, kan limmas.
I Folket i Bild nummer 28 1953 hittar jag två dikter av Carl-Emil Englund:
En orgelton av vita blommor
Den lättjefulla trädgården,
dagen doppad i sällhet,
svindlande vägar mot framtiden ?
Här är lugn, här är stillhet,
behovslösheten gömmer sig i gräset.
Mörka violiner,
fågeln från det osägbara,
oron löses opp likt dimmorna i juli.
Denna stund av oberördhet ?
borta är bekymren, borta är all ångest
en orgelton av vita blommor,
friden sitter någonstans i skymningen
och blåser sommar över pannan ?
(Dikten publicerades senare också i Carl-Emil Englunds diktsamling ?Eko av sommaren?, 1955.)
En grotta av ömsint mörker
Vattenytan fångar molnen,
skuggan av en fågel,
ruinerna av solnedgången.
Skymningens mjuka kvast sopar och sopar,
tingen omformas, förvandlas, suddas ut i intet.
Morgonen ligger gömd på andra sidan de vita skogarna ?
vinddrag från resorna du en gång drömde,
på en trappa av vittrat månsken sitter längtaren med sin dolk
och dricker dagar som aldrig kommer ?
saknaden slår sig ned och sjunger sången om de hemlösa,
rimfrost över spiselvrån
snart är vi alla inspunna i en grotta av ömsint mörker ?
I dag är Carl-Emil Englund (1903-1964) sannolikt en näst intill oläst författare. Jag kollar ett par stora moderna lyrikantologier: nej, hans finns inte med.
På 1950-talet var det annorlunda. 1951 utkom hans ?Minnet sliter i spindelväv?, prosalyrik snarare än noveller eller roman, ut i 65.000 exemplar i FiBs folkbokserie. 1955 fanns ett block dikter av honom med i Ivar Öhmans antologi ?Tolv moderna poeter?, utgiven av FiBs lyrikklubb i 25.000 exemplar.1959 kom ett urval poesi ur hans lyriksamlingar 1933-1955 ut i 4.000 exemplar i FiBs lyrikklubbs serie: ?Ord när hösten faller?. Jag räknar till ett femtontal böcker av honom, utgivna mellan 1925 och 1961; dessutom har det getts ut böcker ? urval och efterlämnat ? efter hans död.
Jag vill inte påstå att Carl-Emil Englund var någon av de största svenska lyrikerna, men han är klart intressant att läsa. I sitt förord till den lilla vackra urvalsvolymne ?Ord när hösten faller, med omslag av Stig Åsberg, skriver Stig Carlson:
?När man försöker beskriva Carl-Emil Englunds poesi faller begrepp som mjukord, viskningsstilla, vemodsslöja, skymningsandar lätt ut över papperet. Men de täcker naturligtvis, som alla formelförsök, bara en del av den komplicerade mångfalden som ryms i hans tolv hittills utgivna böcker. Det granskogsomsusade vemodet döljer ofta en tidsplågad nutidspoet, som lider av tomhetens ödsliga manifestationer i den verklighet vi skapat oss i vätebombens tidevarv. I Carl-Emil Englunds till synes trygga förankring i det jordnära och naturtrygga finns ett inslag av fruktan för att allt detta ska blåsas bort en dag och att människan ska stå där så ensam som hon var på skapelsens första dag ? utlämnad åt en frysande tystnad
