Älskaren

Häftad bok. Stockholm : MånPocket. 1986. 108 sidor.

Nyskick. Kort, men vackert namnad.
Låt mig också säga, jag är femton och ett halvt år gammal. Det är på en färja över Mekongfloden.

Så börjar Marguerite Duras avskalat och suggestivt sin berättelse om den passionerade kärleksaffären mellan den femtonåriga fransyskan och hennes kinesiske älskare. På färjan över Mekongfloden träffar flickan en ung kines ur den rika överklassen, och hon fortsätter resan i hans limousin. Det blir upptakten till en relation, förtärande i sin erotiska hetta och intensitet men samtidigt dömd att kvävas av stränga traditioner och rasfördomar. Varje dag väntar älskarens chaufför på henne utanför skolan för att köra henne till en ungkarlsvåning i Saigon där de ostörda kan hänge sig åt den kärlek som omgivningen fördömer: hans far har andra planer för honom, och hennes familj hör till den koloniala klassen.
Älskaren är en roman av Marguerite Duras, utgiven 1984. Det är en självbiografisk roman som utspelas i Indokina, då en fransk koloni. Den kvinnliga huvudpersonen, som är fransyska, är femton år gammal då hon inleder en sexuell förbindelse med en kinesisk affärsman. Omgivningen ser inte deras affär med blida ögon.
Den franska författaren Marguerite Duras föddes 1914 i Indokina av franska föräldrar och avled 1996 i Paris. I Paris studerade hon matematik och blev jur. kand. Hon är författare, dramatiker och filmskapare.

I sina första böcker hade Marguerite Duras tagit starkt intryck av amerikanska författare som Erskine Caldwell och Hemingway men hon utarbetade efter hand en egen, patetisk, nästan exalterad stil i romaner där vardagens bedrägliga stilla liv genombryts av våldsamma passioner som tvingar dem de drabbar till en sorts förtvivlad stumhet. Lidelsen är lidande, kärleken är omöjlig och upproret lönlöst.

Som filmskapare var Duras exklusiv; för India Song fick hon 1975 Franska filmakademins stora pris. Som författare kom hon med sina senare böcker att nå en stor publik, bland annat med den självbiografiska romanen Älskaren (Goncourtpriset, 1984), där hon återigen frammanar sin uppväxt i Indokina i början av 30-talet.