Your country and preferred language.

Select your country Select language

Denna webbplats använder cookies för att säkerställa att du får den bästa upplevelsen.

Menu
Sökalternativ
Stäng

Välkommen till Sveriges största bokhandel

Här finns så gott som allt som givits ut på den svenska bokmarknaden under de senaste hundra åren.

  • Handla mot faktura och öppet köp i 21 dagar
  • Oavsett vikt och antal artiklar handlar du till enhetsfrakt från samma säljare i samma kundvagn
Dekadansens kön. Ola Hansson och laura Marholm

Dekadansens kön. Ola Hansson och laura Marholm

Norstedts bokförlag 2007. Inbunden gallrad biblioteksbok, 416 sidor, 14x21 cm. 685g. Illustrerad. Nyskick förutom biblioteksetiketter. Hur kul är det att diskutera med idioter? Man blir ju idiot själv. Att diskutera med en intelligent person med åsikter långt borta från mina egna, det gör däremot också mig intelligent, det gör oss båda mer nyanserade.
Jag börjar tänka i de banorna när jag läser Ebba Witt-Brattströms nya bok om Ola Hansson och hans numera bortglömda författar- och kritikerfru Laura Marholm. Laura Marholm var särartsfeminist bortom rimlighetens gräns och betonade hårdnackat kvinnans beroende av mannen ? vad sägs om ?mannen är kvinnans innehåll? ? men hon var samtidigt rolig, oförutsägbar, kreativ och snabbtänkt, och framför allt: visionär. ?Vad som i förstone ser ut som antifeministisk argumentation /för/ vidare mot ett ?någon annanstans??, skriver Witt-Brattström om den lysande stilisten Marholm. Det är ett särartstänkande som ?inte bygger på den enkla kausala relationen mellan biologiskt kön och sexuell identitet? som annars brukar gälla för biologismen. Det gamla vanliga underordnandet av kvinnan är ingen självklar förutsättning för Marholms idéer.
Särarts- och likhetsetiketterna är besvärliga och vinner definitivt på att nyanseras och diskuteras. Det är svårt att tänka feministiskt visionärt utan att mot sin vilja hamna i särartsproblematiken: patriarkatets förehavanden är ju aptråkiga. Det är olyckligt att stora delar av likhetsfeminismen står så klossigt betongplacerad i den patriarkalt etablerade verkligheten, med karriärsamhälle och sinnessjuk roffarekonomi. Vill man inte dit, finns det inte många ställen att ta vägen.
Likhetsfeminismen är oftast inte ett dugg mer visionär än samtidens hemmafruhormonpropaganda. Var gränsen går beror dessutom på perspektivet. Och ?perspektivet handlar om hur mycket man tonar ner den biologiska könsskillnaden?, skriver Witt-Brattström. Vad queerfeministerna tycker om Ebba Witt-Brattström kunde man räkna ut med lillfingret redan innan det uppenbarades i Fi-bråket. Ändå måste väl den ultimata likhetsfeminismen vara queerrörelsen?

Om man kan tänka sig nåt sånt som konservativ queer, så hamnar man i dekadensen. Ola Hansson och Laura Marholm leker med könsrollerna, men de tonar sannerligen inte ner några könsskillnader. Båda är under en period intellektuella och skandalösa superkändisar i Europa och skriver ur det sena 1800-talets stämningar, ur dekadensens mörka erotik och dess grumligt förvillande kvinnosyn, där könsuppluckring samsas med kvinnoskräck, syfilisfasa och fascistoida tendenser. Det hela mynnar ut i motsägelsefulla berättelser om kvinnosjälens ?hemliga sidor?.
Litteraturhistoriskt sett visar Witt-Brattström minst två intressanta nyheter om paret Marholm-Hansson: Freud var i rätt stor utsträckning påverkad av Ola Hansson ? Witt-Brattström ser rentav Hansson som en felande länk i Freuds utveckling ? och Laura Marholm influerade Ellen Keys tänkande snarare än tvärtom.
Witt-Bra

Inrikes enhetsfrakt Sverige: 62 SEK
Betala med Swish

Förlagsfakta

ISBN
9789113014159
Titel
Dekadensens kön
Författare
Witt-Brattström, Ebba
Förlag
Norstedts
Utgivningsår
2007
Omfång
415 sidor
Bandtyp
Inbunden
Mått
145 x 215 mm Ryggbredd 33 mm
Vikt
696 g
Språk
Svenska
Baksidestext
Den svenska dekadensen är ett oskrivet kapitel. Det råder Ebba Witt-Brattström nu bot på i sin nya studie om Ola Hansson och Laura Marholm. Han var den dekadente flanören. Hon en feministisk förgrundsgestalt. Tillsammans var de litterära banditer.

Dekadens är ett mångtydigt begrepp, kanske mest använt för att beteckna allmänt moraliskt förfall. Men dekadens är också en litterär och estetisk riktning som föddes i Frankrike i slutet av 1800-talet, en reaktion mot den tidiga industrialismens framstegstro, materialism och masskultur. Husguden var Baudelaire, och J.K. Huysmans roman Mot strömmen var den skandalösa kultboken. Andra berömda dekadenter var Oscar Wilde och Rainer Maria Rilke. Men om den svenska dekadensen och dess betydelse för den europeiska litteraturen är mycket litet skrivet. I Ebba Witt-Brattströms studie möter vi det "litterära banditparet" Ola Hansson och Laura Marholm. Han, en skånsk skald, och hon, en balttysk dramatiker, översättare och introduktör av skandinavisk litteratur, möttes midsommaren 1888 och gifte sig i september 1889 i Köpenhamn och levde sedan i frivillig exil resten av sina liv.

I Dekadensens kön belyser Ebba Witt-Brattström hur Ola Hansson tack vare deras förening blev en europeisk kritiker och en av 1890-talet mest uppmärksammade tyskspråkiga författare. Laura Marholm, å sin sida, tecknas som "Ny kvinna" och skandalomsusad författare med stor betydelse för tidens feministiska debatt, bland annat genom efterföljarna Ellen Key och Lou Andreas-Salomé.

Ebba Witt-Brattström beskriver paret Hansson-Marholm som nyckelpersoner i tidens dekadens och svarar på frågan varför deras popularitet upphörde så brådstörtat vid 1900-talet början. Hon visar också att dekadensens tänkande lever vidare i könsfrågan och än idag är en viktig underström i feminismen.