Kvinnan som mötte en hund
Albert Bonniers 2000. Inbunden med skyddsomslag, 236 sidor, 470 gram.
Nära nyskick.
Publicerad 2011-07-25 10:22
Skriv ut
Öka textstorlek
Rätta artikeln
Läsarreaktioner
Tipsa via e-post
0 kommentarer
Herdestunder
Läs fler artiklar.
Mellan plikt och passion
Sexskildring som politiskt vapen
Skaldens dröm om sexuell sanning
Ulf Lundell vid porrens gränslinjer
Nin erotiserar hela tillvaron
Förförisk herdestund i biblioteket
Allt om: Herdestunder
När den ensamma Vera i Elsie Johanssons roman blir hundvakt får hon ny själv känsla, men i sin sexuella nöd överskrider hon också en omöjlig gräns. Ulrika Milles om ett tragiskt kvinnoöde.
När den ensamma Vera i Elsie Johanssons roman blir hundvakt får hon ny själv känsla, men i sin sexuella nöd överskrider hon också en omöjlig gräns. Ulrika Milles om ett tragiskt kvinnoöde.
Hon tillhör samhällets mest osynliga i både statistik och verklighet. Vera Backman är kvinna i övre medelåldern, ogift, barnlös, plikttrogen och utan större pretentioner på livet. Hon delade bostad med sin mamma till mammans död, och när medelålders Vera fick sitt första egna hem ställde hon mammas foto på paradplatsen.
Vi möter henne flera gånger om dagen, på bussen, i kassan någonstans. Vi ser henne inte. Hon ser att vi inte ser henne. Hon har förlikat sig med det.
Elsie Johansson ger i den märkliga och ruggiga romanen ?Kvinnan som mötte en hund? från 1984 ett porträtt av Vera Backman som en dubbel gestalt. Dels är hon en uråldrig representant för hemmadotterns öde att offra sig för en äldre generation och befria sina syskon i en värld före gemensam välfärd, dels är hon en modern självförsörjande kvinna i folkhemmet.
Hon arbetar på ?Verket? och arbetslivsskildringen liknar Elin Wägners i ?Norrtullsligan? från 1908. Här finns stoltheten över att vara en kugge i ett samhällsmaskineri som skapar framtid och de framväxande utopierna om en annan ordning odlas på kafferasterna så de inte blir för yviga. Så länge Vera sitter vid sitt skrivbord är hon trygg i sin identitet som duglig kraft, men när hon blir sjukskriven rasar allt. De inre demonerna får fritt spelrum när den yttre korsetten släpper.
Det är en historia om att försöka passa in bland andra människor men aldrig lyckas, och en dag dra efter andan och inse att det inte är många år kvar. Sanningen hinner upp: ingen behöver henne egentligen, har aldrig gjort. Att hon var en god dotter var bara praktiskt.
Det är när hon blir tillfällig hundvakt åt hunden Mister Mac, Makken, som det händer. Hunden som hon beundrar, vars sårbarhet och skönhet skänker också henne en resning på promenaderna. Då liknar hon en riktig människa: en ägare, en älskad matte, en kvinna omgiven av andra som beror av hennes omsorger.
Elsie Johansson gör det så snyggt. Långsamt blir Makken mindre djur och mera varelse, liksom Vera blir mindre självutplånande, nästan frimodig. När de båda i hennes sovrum överträder
Förlagsfakta
- ISBN
- 9100574156
- Titel
- kvinnan som mötte en hund
- Författare
- Elsie Johansson
- Förlag
- Albert Bonniers Förlag
- Utgivningsår
- 2000
- Omfång
- 236 sidor
- Bandtyp
- Inbunden
- Mått
- 142 x 220 mm Ryggbredd 21 mm
- Vikt
- 444 g
- Språk
- Svenska
- Baksidestext
- Kvinnan som mötte en hund är Elsie Johanssons första roman och den gavs ut redan 1984 men är med sitt ämne mer aktuell än någonsin. Romanen handlar om Vera Backman, en medelålders kvinna som arbetar på ett statligt verk. Hon har alltid skött sitt arbete minutiöst och arbetet har blivit ett med henne själv. Hon har aldrig varit gift, hon har en syster som hon har sporadisk och inte speciellt nära kontakt med. Besöken inskränker sig till jularna. Hon har ingen nära väninna och hennes arbetskamrater känner henne som en stillsam och tystlåten kvinna som inte gärna anförtror sig åt någon. Så händer då det som definitivt omkullkastar hennes liv. Hon blir sjukskriven på grund av en dålig axel. Från en inrutad och ordnad tillvaro tvingas hon in i en vardag utan krav och tider, till en tillvaro där ingen längre frågar efter henne eller behöver henne. Hon hör till dem man inte ser, en av dem som man bor granne med utan att veta vem hon är.
Vera Backman försöker upprätthålla sina vanor men ödsligheten ekar i hennes lägenhet. Hon går sin morgonpromenad vid exakt samma tid och exakt samma sträcka. Det är under en av dessa promenader hon möter hunden Makken och hans ägare. Morgonpromenaderna får plötsligt en ny innebörd, hon växlar några ord med ägarna, ett yngre nyinflyttat par, och blir mycket fäst vid Makken. Hon erbjuder sig efter en tid att vara hundvakt då paret ska åka på en kort resa. Under denna hundvaktande helg påbörjas det fullständiga psykiska sönderfall som stått för dörren. Veras kärlek till hunden tar sig nästan fysiska uttryck och hon skräms av sina känslor så till den grad att hon stöter hunden och dennes ägare ifrån sig, och så är hon helt ensam igen. Den nedåtgående spiralen suger henne allt djupare ner i depressionen och hon avskärmar sig helt från den lilla kontakt hon har med yttervärlden. Till sist isolerar hon sig i sin lägenhet, som enda sällskap har hon det förflutnas röster och fantasins utmarker. Ingen anar det förtvivlade livsdrama som pågår bakom lägenhetsdörren.
Kvinnan som mötte en hund är en starkt drabbande och mycket gripande roman om en kvinna i djup kris och man läser den som en deckare, det handlar verkligen om liv eller död. Elsie Johansson har en osviklig förmåga att engagerande skildra människor som är lite vid sidan om. Den här romanen har en mörkare ton än till exempel både Glasfåglarna och Mosippan men den kraftfulla och klockrena prosan är som vanligt en fröjd att läsa. Liksom i hennes senare romaner finns i Kvinnan som mötte en hund också den känslomässiga inlevelsen som gör hennes romankaraktärer så lätta att identifiera sig med, alldeles oavsett om det handlar om en uppväxande flicka i trettiotalets Sverige eller om en medelålders kvinna instängd i sin egen djupa tragik.
