Dramat Raoul Wallenberg

Norstedts 2001. Inbunden med skyddsomslag, 256 sidor, 452 gram.

Nära nyskick. Till slut har även Stockholm fått ett minnesmärke över Raoul Wallenberg. Människor söker sig till stenarna på torget vid Nybroviken. Många är vilsna och begär en förklaring, andra är upprörda och ledsna. Turister långtifrån, eller bara från Moskva, ställer frågor. Vem var han? Vad gjorde han? Dödades han - varför?
Frågorna återkommer i journalisten Eric Sjöquists nya bok Dramat Raoul Wallenberg så som de gjorde i ?Affären Raoul Wallenberg?, som han skrev för snart trettio år sedan. Sjöquist tillhör veteranerna bland svenska Raoul Wallenbergskribenter och bidrog tidigt till att ?affären? inte lades på hyllan utan blev det ?drama? som ännu inte fått sin upplösning.
Förhoppningen var nog att ett svensk-ryskt slutdokument om Wallenberg skulle ha kunnat läggas fram i år. Men efter nio års gemensamt arbete i en anda av både glasnost och ny slutenhet kunde ryssar och svenskar inte enas om slutsatserna. I en separat rapport i januari hävdade ryssarna, som nu ?rehabiliterat? honom, att Raoul Wallenberg avrättades i juli 1947. Svenskarna, som nu bett familjen om ursäkt för sina tidiga misstag, menade däremot i sin tjocka, välformulerade lunta att bevisningen var otillräcklig: han kunde lika väl ha förts ut i nummerlägrens anonymitet och hållits vid liv. Kvar står rentav den svåruthärdliga misstanken att han ännu tvingas ?leva?, 89 år gammal.

Den nya svensk-ryska dokumentationen är en del av stommen i Eric Sjöquists bok. När många arkiv i början av 90-talet öppnades i Moskva kom det fram uppgifter i Wallenbergfrågan som förklarade eller kastade nytt ljus över sådant som tidigare varit gåtfullt. Skriftväxling mellan Stalins hejdukar, som tycks ha ljugit eller förtigit detaljer för varandra, arbetet på högsta nivå för att föra den svenska regeringen bakom ljuset, den svenska undfallenheten i Moskva och Stockholm.
Reaktionen i Sverige på rapporterna i vintras kunde ge det paradoxala intrycket att det var svenskarnas, inte ryssarnas fel att Raoul Wallenberg ?stupade?, som den ryska sidan säger. Vreden mot utrikesminister Undéns och främst Moskvaambassadören Söderbloms flathet nästan skymde Kremls ansvar och den sovjetiska cynismen. De svenska försummelserna 1945-47 var visserligen oursäktliga, men vem vågar ändå påstå att utgången skulle ha blivit en annan med en rakare linje? Utväxling av en fånge i Stalins våld var inte mer än en avlägsen möjlighet. ?En människa är ett problem, ingen människa är inget problem.? Både skuldbördan och bevisbördan ligger slutligen hos ryssarna.
Eric Sjöquist granskar nytt och gammalt, en del av boken är en repetition för dem som följt Wallenbergfrågan under åren. För en ny generation är den behövlig och kan förklara varför så mycket tid och möda har lagts ned på en enda människas öde. Det uppoffrande arbetet för judarna i Budapest är bakgrunden, spekulationerna om Raoul Wallenbergs uppdrag för amerikanerna redovisas, spelet mellan familjen och UD