Jönköpings jordegummor : från 1600-talets vidskepelse till 1700-talets vetenskap

Häftad bok. Jönköping : Junecopia. 1999. 48 sidor.

Nyskick. BAKSIDESTEXT
Att biträda sina medsystrar vid barnafÖdslar är en kvinnoroll, vars historia förlorar sig i tidens dunkel och som fram till 1600-talets slut är förknippad med magiska föreställningar, vilka var kvinnornas yrkeshemligheter. Jordegummeyrket blev på 1700-talet det första i Sverige för vilket en utbildning exklusivt för kvinnor inrättades, men under samma sekel utvecklades också förlosshingskonsten till en vetenskap, där männen gjorde anspråk på att ha en ledande roll.
Till Jönköping kom examinerade barnmorskor från skilda håll i Sverige Ulrika Ehrengren från Göteborg, Catharina Breuer från Lidköping, Maria Törning från Hjo, Catharina Sörman från Mariestad. Här fick de konkurrera med stadens självlärda jordegummor: Helena Ruda, Birgitta Bergman, Sara Espelin.
Frågan om vem som skulle ha rätt att förlösa barn i Jönköping blev en tvistefråga mellan lärda och olärda barnmorskor, vilken vid skilda tidpunkter prövades av såväl stadens magistrat, kämners- och rådstugerätt, som Länsstyrelsen, Göta hovrätt, Högsta domstolen, Ecklesiastikdepartementet och Sundhetskollegie!
Lika okunnig som dagens jönköpingsbo är om namnet på sin barnmorska, lika okända är hennes föregångare. Denna okunskap om de kvinnor i Jönköping som ansvarat för vårt inträde i livet kan inte förklaras med att ingen kännedom går att få om dem. Få städer har nämligen ett så rikt historiskt källmaterial somJönköping. Förklaringen är snarare att intresset för kvinnohistoria är svagt i den stad, där köpenskap och industri ägnats störst uppmärksamhet.
Förhoppningsvis kan denna första kartläggning av Jönköpings jordegummors liv och arbete, från hustru Nilla vid 1600-talets början till madame Helena Pontén vid 1700-talets slut, uppmuntra hälsovårdsstuderande, lokalhistoriker och släktforskare till fördjupade och utvidgade studier av detta och andra traditionella kvinnoyrken i det allmännas tjänst.