Drömmaren och sorgen

Natur och Kultur 2006. Inbunden med skyddsomslag, 259 sidor. Solblekt framsida, annars i nyskick. Inte ett ord känns överflödigt
DRÖM OCH VERKLIGHET I Engelbrektskyrkan i Stockholm hittas en dag en docka som lär ha ett hjärta som slår. Dockan bär på en historia som leder till England, Skottland och till Tjolöholms slott i Halland. Den suggestiva historien griper om läsaren med tusen små händer, skriver Paulina Helgeson.
Av Paulina Helgeson
14 sep, 200
Det händer inte ofta att man stänger en bok efter avslutad läsning och känner en stark impuls att öppna den igen och börja om omedelbart. Eva-Marie Liffners tredje roman Drömmaren och sorgen framkallar precis den känslan. Romanen är drygt 250 sidor, men så förtätad och detaljrik att det känns som om jag läst en dubbelt så lång bok, som paradoxalt nog också tar slut alldeles för fort.

Bokens centralgestalt är den kände arkitekten Lars Israel Wahlman som tidigt i karriären fick i uppdrag att rita Tjolöholms slott utanför Kungsbacka. Uppdragsgivare var hovstallmästare James Fredrik Dickson och dennes hustru Blanche. Wahlmans liv kommer att påverkas av familjen Dickson, vars skotska familjehistoria är präglad av både dramatik och tragik.

Liffner är noga med att poängtera i sitt efterord att det inte är verklighetens händelser som återberättas på boksidorna, utan helt och hållet en fantasi kring slottet och de människor som på olika vis var förknippade med det.

Romanen inramas av e-postbrev, skrivna i nutid av några medlemmar ur Engelbrektskyrkans kör, som under en period blivit störd av konstiga klappande och bankande ljud på orgelläktaren. Den av Wahlman ritade Engelbrektskyrkan är ett av romanens många ställen där mystik och tidsöverskridande, dröm och verklighet bildar skärningspunkter. Vad som är upplevt eller drömt kan läsaren inte alltid vara säker på, men det okändas ständiga närvaro skapar en suggestiv stämning som för tankarna åt så skilda litterära håll som Edgar Allan Poe och Maria Gripe.

Delar av romanen utspelar sig i Skottland och England och blandningen av det svenska och det brittiska blir lika perfekt avvägd som språkblandningen i Blanche Dicksons brev till Wahlman. Shakespeares ?En Midsommarnattsdröm? är skickligt inflätad i berättelsens olika tidsplan, liksom den skotska drottningen Maria Stuarts liv och öde. Drottningens valspråk ?I mitt slut finns min början? plockas upp av Liffner som skickligt använder början
och slut som verktyg för att skapa de berättelser i berättelsen som hela tiden krokar i varandra.

Eva-Marie Liffner har skrivit en flerskiktad och spännande roman där berättelsen vävs ihop till ett intrikat spindelnät där allt hänger samman och där varje tråd är ett konstverk i sig.

Risken med att beskriva en bok som denna är att det intrikata kan framstå som snårigt och det mångbottnade som allmänt obegripligt. Så är emellertid inte fallet med ?Drömmaren och sorgen?. Liffners vackra och genomskinliga prosa klarar allt, till synes utan ansträngning.