De oförglömliga
Norstedts 2009. Inbunden med skyddsomslag, 342 sidor, 525 gram.
Nära nyskick.
Om svek, övergivande och vampyrism handlar Gabriella Ahlströms debutroman med den ironiska titeln De oförglömliga . Den öppnar med en begravningsscen, vilket kan få en van bokläsare att undra om författaren tänker fortsätta längs redan upptrampade spår. Men där bedrar han sig. Begravningsscenen är inte i första hand till för att presentera de oförglömliga gästerna. Den är en symbol för det hyckleri som är begravningsgästernas andra, eller möjligen första natur.
Den döde är berättaren Fredrikas älskade bror Simon, en andra klassens skådespelare och fotomodell. Han har hittats död i sin lånade våning i Köpenhamn. Hans hjärta hade gett upp. Påstås det. Varför skulle annars dödsannonsen hänvisa till Hjärtfondens postgironummer?
Fredrika drabbas av akut depression och söker upp terapeuten doktor Graninger. Under samtalen med henne, vilka mer och mer kommer att likna en psykoanalys, närmar hon sig försiktigt det som kanske är sanningen om Simon.
Det brev som Simon skrev till Fredrika efter att ha gjort sig skyldig till det största sveket och som hon länge vägrade läsa fungerar som den bekanta tigern i busken. Först efter en konfrontation med mamman, den berömda skådespelerskan Maud, förmår hon sig till att öppna brevet. Och hon kan äntligen låta Simon vakna ur den sömn som var hans skydd mot den egna skammen.
Gabriella Ahlström har lärt sig andra knep också. Hon sticker in små flaggor i historien redan på de första sidorna. ?Höll hon också på?? låter hon Maud undra efter mötet med Simons senaste flickvän på begravningen.
?De oförglömliga? är en skickligt konstruerad roman med flera oförglömliga porträtt. Det av Fredrikas moster Sara till exempel, hon som inte kan släppa taget om systerns familj, är träffsäkert. Vem känner inte igen mostern som alltid vill så väl? Men emellanåt blir det för mycket teknik och för lite känsla. Som när författaren uppehåller sig vid de fåglar som Fredrika envisas med att teckna, symboler för inre tomhet och perfektionism. Inte ens den kärlekshistoria som förgyller Fredrikas Parisvistelse och som utlöser katastrofen berör på djupet.
Till sist: Beata Boucht har gjort ett underbart omslag till ?De oförglömliga?. Det säger mer än själva romanen om det som är dess dolda budskap: längtan efter det oåtkomliga.
Marianne Jeffmar
litteratur@svd.se
Förlagsfakta
- ISBN
- 9789113021508
- Titel
- De oförglömliga
- Författare
- Gabriella Ahlström
- Förlag
- Norstedts
- Utgivningsår
- 2009
- Omfång
- 341 sidor
- Bandtyp
- Inbunden
- Mått
- 144 x 216 mm Ryggbredd 27 mm
- Vikt
- 521 g
- Språk
- Svenska
- Baksidestext
- Fredrika är en ung tillbakadragen kvinna som levt hela sitt liv i skuggan av sin familj; pappan framgångsrik forskare, mamman hyllad skådespelerska och yngre brodern Simon som tidigt slagit igenom som modell och därefter seglat upp som det nya stjärnskottet inom svensk film.
Romanen inleds med Simons begravning. Hans plötsliga död har försatt hela familjen i ett chocktillstånd. Återigen blir det Fredrika som får ta hand om de mer utlevande familjemedlemmarna samtidigt som hon kämpar med egna skuldkänslor och en ensamhet som växer sig allt större. Pappan blir okontaktbar och gräver ner sig i arbete. Mamman flyr in i rollen som den uppburna, lidande konstnären, något hon sysslat med i hela sitt liv och nu när kamerorna riktas mot henne spelar hon med frenetisk glöd upp hela sitt register. I sitt utsatta läge isolerar sig Fredrika allt mer tills hon når ett tillstånd av akut kris och börjar förlora greppet om verkligheten. På den psykiatriska klinik där hon så småningom tas in får hon kontakt med en psykolog som långsamt börjar nysta i hennes historia.
I romanens andra del är vi förflyttade till Paris ett år tidigare.
Fredrika, som är illustratör, har åkt dit för att studera franska och teckna fåglar på uppdrag av en europeisk fågelguide. Hon är inneboende hos en äldre kvinna, Lily, som oväntat blir hennes vän och förtrogna.
Samtidigt förälskar Fredrika sig i en amerikansk man, Paul. För första gången någonsin känner hon att hon har tillgång till sitt eget liv, bortom familjens påverkan. Men vare sig kärleken eller vänskapen är lätt att hantera för den som en gång vant sig vid att stå vid sidan om och betrakta i stället för att själv agera.
Genom hela boken förflyttar vi oss sedan mellan de två tidsplanen i Stockholm och Paris, samtidigt som frågorna kryper allt närmre. Varför slutade Simons liv som det gjorde? Och vad var det egentligen som hände i Paris?
