Min barndom

Pocketbok. Bokförlaget Forum. 1979. 222 sidor.

Nyskick. Vacker tillskrift.
En pojke föds 1868 i ryska Astrakan. Han växer upp med sin mor i yttersta fattigdom i Niznij Novgorod. Fadern dör tidigt, och pojken får bo hos sin mormor och morfar. Morfadern är hård, men mormodern är en fantastisk sagoberättare. Genom henne lär sig pojken, som en dag ska bli Rysslands populäraste författare, om ordens och berättelsens makt.



Min barndom är den första delen av Maksim Gorkijs självbiografiska trilogi. Här får vi följa hans första tio år i livet.



Följande delar är Ute i världen och Mina universitet.
Maksim Gorkij flyttade knappt fem år gammal till sina morföräldrar, tillsammans med modern, efter att fadern dött i kolera. Morfadern, vars affärer gick allt sämre till dess att familjen var utarmad, slog honom regelbundet, och vid åtta års ålder blev Gorkij tillsagd att tjäna sitt eget uppehälle. Hans mormor brukade ligga på knä vid deras säng – medan Gorkij låtsades sova – och rapportera till Gud om dagens händelser, med ett fascinerande sinne för detaljer.

Mormodern blev pojkens bästa vän, och den odiskutabla hjältinnan i den första volymen i Gorkijs självbiografiska trilogi, Min barndom. En bok vimlande av öden, svärmande av gestalter, som fungerade som ett slags exorcism för författaren själv.
Min barndom [1913–14] är den mest berömda delen av Maksim Gorkijs självbiografiska trilogi, som brukar betraktas som hans mästerverk och den allra största ryska klassikern i genren.

Maksim Gorkij var pseudonym för Aleksej Maksimovitj Pesjkov (1868-1936). Gorkij var en av de främsta företrädarna för den litterära socialrealismen i Ryssland och i hela världen. Innan han blev författare arbetade han som bland annat kökspojke och bagare, erfarenheter som han sedan använde i sina skildringar av arbete. Författarnamnet "Gorkij" betyder "den bittre".