Mor är rar

Häftad bok. Malmö : Personalförvaltningen. 1994.

Gott skick. Fin fotobok.

Varför ska det osynliga arbetet dokumenteras eller tas upp till diskussion?
Varför ska det som händer inom hemmets fyra väggar, det allra heligaste och mest privata, diskuteras och analyseras? Kan man inte bara få vara i fred? Slippa tänka? Det kan väl vara bra som det är?

Det finns många frågor att ställa kring en fotobok som denna. Jag kan självklart inte ge svar på alla, kanske inte ens på någon. För det är du som ska titta och känna efter – utifrån just din familjesituation, utifrån just det du har funderat på.

Själv blev jag förförd av kamerans förmåga att frysa och bevara de ögonblick som man annars kanske inte ser eller minns.

Jag började fotografera när mina barn var små. Jag ville inte förlora de ögonblick som var så värdefulla.

Senare insåg jag att det fanns ytterligare en dimension – min egen uppväxt. De ögonblick som glömts bort när jag var liten fick plötsligt plats i mitt liv igen. Min egen historia, som en liten del av universum, blev tydlig.

Därför fortsatte jag att fotografera i familjer. Oavsett hur familjekonstellationen ser ut påverkar den oss dagligen och stundligen. En lycklig uppväxt kan vara det vi försöker återskapa i vårt vuxna liv. En frånvarande pappa kan vara det vi tänker på varje dag.

En blick, en gest, en rörelse kan säga så mycket mer än vad den verkar göra när den bara flimrar förbi oss i vardagslivet. Fångas den på bild kanske man vågar tänka över situationen en gång till, reflektera över något man inte tänkt på förut.

Livets ögonblick blir starka och intensiva när vi bevarar dem och får närma oss dem i vår egen takt.

Så är det i alla fall för mig. Det synliga arbetet i hemmet måste ställas i kontrast till förvärvsarbetet, för att tankar och känslor ska kunna separeras.

Att känna sig otillräcklig, stressad, sträng, hysterisk eller fylld av andlös kärlek är något vi mammor ofta drabbas av. Vi får dåligt samvete när vi inte är med barnen, dåligt samvete när vi är hemma från jobbet med sjukt barn, dåligt samvete när vi inte har tid att spela spel eller läsa godnattsagor.

Lär vi oss att njuta av den glädje och kraft som barnen ger oss å ena sidan och den tillfredsställelse som förvärvsarbetet och vännerna ger oss å andra sidan, öppnar sig ett spektrum av möjligheter.

Det gråa, konturlösa töcken av dåligt samvete vi har omkring oss skingras när vi vågar känna sorg och smärta. Då kan vi hämta glädje och kraft ur de stunder då vi verkligen känt livets storhet. Känslorna blir tydliga och förhoppningsvis lika gnistrande som en blommande trädgård.

Jag är glad för de här bilderna, för det finns en liten bit av mig i alla de kvinnor och barn som jag har fotograferat. Jag hoppas att den här boken ger dig ett eget ögonblick att minnas.

Monika Gottfridsson