Ett fönster mot söder

Inbunden bok. Bonniers folkbibliotek 1951. Inbunden. 253 sidor, 270 gram.

Gott skick. Skyddsomslag saknas.







Gustav Sandgren: Ett fönster åt söder.
Roman. Bonniers. 4:75.

Med denna bok har Sandgren funnit sin
form. Hans tidigare tre böcker förrådde
alla talang, men ingen övertygade helt. "Ett
fönster mot söder" är i sin ? visserligen föga
betydande ? genre ett fulländat verk.

Sandgrens mästare är icke svår att känna
igen ? det är Hamsun. Men trots många
överensstämmelser har Sandgrens nya bok
en personlig prägel, som man icke kan undgå
att tjusas av. Denna nyckfulla, nonchalanta
och fräcka dagbok låter oss göra bekantskap
med en ung skribent, som på de hamsunska
hjältarnas sätt är vandrare och spelman och
äventyrare, och som löser alla sina konflikter
genom sin humor. Man vill särskilt tynga
på detta sista. Modern svensk litteratur har
i sin befogade opposition mot en tidigare
epoks idylldikt blivit övervägande patetisk
och allvarlig, och vi sakna nästan alldeles
humoristiska författare inom den unga
generationen. Desto mer uppfriskande är
bekantskapen med en så strålande humor som
Sandgrens. Hans livskult har tidigare förefallit
primitiv och kulturfientlig. I denna bok ligger
tyngdpunkten emellertid icke på driftslivet ?
även om det rundligt får sitt ? utan på det
goda och vänliga sinnelaget. Sandgrens
primitivism är fortfarande ett faktum, men den är
i denna bok så charmerande, så strålande
frisk och omedelbar och så genomlyst av
glad självironi, att endast en akademisk
perukstock kan undgå att kapitulera. "Här är
en fattig ung man, som önskar er allt gott,
människor. Ja, som lutar sig ut över er och
vill strö blommor över er elända vandring.
Se, nu sitter jag här bredvid vägen och
sjunger: Låt oss drömma ljusa drömmar,
medvandrare, våra hjärtan skall bli stora och
)


glada..." Denna deklaration gör knappast
intryck av brutalt barbari. Och när man tar
del av Sandgrens muntra polemik mot
intellektualismen, måste man säga sig, att han har
alldeles rätt. Det finns i Sandgrens bok mer
av den jordmån, ur vilken mänsklig kultur
och gemenskap spirar, än i hela knippen av
vitsiga aforismer och spirituella
essaysamlingar. Ty denne unge diktare har hjärta och
humor, han äger en förmåga av öm och
förfinad naturinlevelse som ytterst få av hans
jämnåriga och framför allt en vinnande
personlig charm, som i sig representerar ett
betydligt större värde än alla hans
funderingar och teorier. Man väntar med glad
spänning på den stund, då han gör allvar av
sin föresats: "Jag skall skriva en stor bok,
en väldig bok, en taifun av ord, som skall gå
ut och strö orkidéer över hela världen. ?
Jag skall ha allt livets brus i den boken, den
skall slå samman om människorna som en
innerlig skog. Min bok skall komma som en
hjord vrålande elefanter med röda gap, och
vid dundret skall alla petitessdyrkarna tappa
sina kragknappar..." Väl