Såsom i en spegel. Pocket.
Rabén & Sjögren 1966. Häftad, 211 sidor, 150 gram.
Gott skick.
Övernaturligheter i deckare stöter man mest på i böcker inriktade på en yngre publik, samt hos Carr förstås. Helen McCloy har här tagit upp den kända dubbelgångarmyten: när en person blir sedd på mer än ett ställe samtidigt sätter det inte bara myror i huvudena på vuxet folk, det tenderar också att förse varje alibi-resonemang med en liten fotnot. I historier och myter brukar kopian vidare dyka upp som ett förebud om originalets nära förestående frånfälle, vilket också leder associationerna till genrens huvudspår. Det finns tydligen vissa deckarmakarmässiga möjligheter här.
McCloys behandling av ämnet är inte så tokig, men mer än fyra förstoringsglas vill jag inte ge den ? gåtan är inte alltför besvärlig, och miljöerna från flickskolor i New Yorks närhet är inte mer än skissartade. Persongalleriet är däremot väl skildrat, vilket förstås är nödvändigt när deckarn själv huvudsakligen använder sina psykologiska insikter i sitt värv.
En halvöppen upplösning låter läsaren välja det önskade slutet, med eller utan rationell förklaring. Trots att författaren gjort sitt bästa för att vara tvetydig känns det ändå som om hon föredrar den rationella versionen. Eller är det min egen tendens som talar?
