Måna

Bonniers 1985, inbunden med skyddsomslag, 648 sidor. Mycket gott skick, av allt att döma oläst, men det finns en tejpad liten reva på skyddsomslaget. Innehåller Måna, Måna är död och Astronomernas hus. ?Den unge Bo Propst står i valet mellan Månas kärlek, som kräver allt och hotar att uppsluka honom, och sin ärelystnad som förutsätter att han viger sitt liv åt arbetet, åt diktens uppdrag.
Under en sommar på en norrländsk fäbodvall utspelas ett brinnande passionsdrama som leder fram till att Bo Propst offrar kärleken för att kunna genomföra sitt verk.? Fakta

Ivar Lo-Johansson.
Levnadsår: 1901-1990.
Familj: Ungkarl.
Bodde: Som barn i en statarfamilj i sörmländska Ösmo. Efter ett kringflackande liv i Europa bosatt i Stockholm, från 1934 på Bastugatan, Södermalm.
Personlighet: Ärlig, medkännande, osentimental, samhällskritisk.
Skrev helst om: Vardagslivet hos utsatta grupper: statare, kvinnor, zigenare och fattiga åldringar.
Romaner i urval: Godnatt, jord (1933), Kungsgatan (1935), Bara en mor (1939), Traktorn (1943), Geniet (1947, Pubertet (1978), Frihet (1985).

1925 arbetade den kringflackande diversearbetaren Ivar Lo-Johansson på ett kyrkbygge i franska Rouen.
På nätterna sprang han på bordell.
På dagarna hade han uppdraget att bland annat hugga en relief av den korsfäste Kristus.
Men hammaren slant. Av misstag fick den lidande Frälsaren ett leende på läpparna. Hela sitt liv skulle Ivar Lo minnas pinsamheten. 53 år senare var han tillbaka i kyrkan, nu som hyllad författare, och kunde konstatera att Kristus fortfarande log mot honom.
I dubbel bemärkelse, kanske?

För trots att Ivar Lo i hela sitt liv skulle förneka Gud till förmån för socialismen, hade saker onekligen gått honom väl i händer till sist.
Född i ett utfattigt statarhem i Ösmo. Tvingad att lämna skolan redan som elvaåring. Hårt liv, tunga jobb, usel lön, köpt kärlek.
Ivar Lo-Johanssons far var analfabet. Sonen såg hur pappan på grund av sin okunskap blev ett lätt offer för storbönderna. Själv svor han på att höja sig till en annan social nivå - men ändå aldrig lämna sina rötter.
Det blev en skakig resa. Få författare hade hunnit samla så mycket livserfarenhet som Ivar Lo-Johansson när han 31 år gammal skrev sin första roman ?Måna är död?.
Dels det eviga hoppande mellan olika yrken: lantarbetare, stenhuggare, brevbärare, gårdfarihandlare, expressbud, journalist...
Dels de mer eller mindre valhänta försöken på erotikens område.

I Måna är död slits huvudpersonen mellan driften att skriva avslöjande romaner och att få ligga med flickor. Det var i högsta grad självbiografiskt. Ivar Lo-Johansson lovade sig själv tidigt att aldrig förtiga sanningen, inte ens när det gällde sina besök hos franska fnask och den gonorré som blev följden.
Men få hor- och ungkarlar har skrivit lika ömsint om kvinnor.
"Det finns kvinnor på landet, kvinnor med mjukt hår, fasta höfter, vacker kropp, kvinnor som man inte förstår fortsätter att vara kvinnor på landet? präntade han i romanen