Nils Månsson Mandelgren : en resande konstnär i 1800-talets Sverige

Inbunden bok. Bokförlaget Bra Böcker. 1983. 229 sidor.

Mycket gott skick. Skyddsomslag i mycket gott skick. Ganska bra exemplar. Känns sparsamt läst. Några små fläckar på pärmen, lätt blekt rygg och några små kant- och ytskavanker på skyddsomslaget, för övrigt i nära nyskick.

Förlagets sandfärgade klotband med skyddsomslag.

Nils Månsson Mandelgren föddes på en bondgård i Ingelsträde i Väsby socken. Föräldrarna, skomakaren Måns Svensson och Kerstin Jönsdotter, dog tidigt och barndomen var präglad av fattigdom. Tidigt visade han anlag för teckning och målning och som tolvåring tjänade han en slant med att dekorera grannböndernas skåp, väggar och kistor.

I Höganäs, där Mandelgren fick en utbildning som porträttmålare, upptäcktes han av greve Jacob Magnus De la Gardie, som placerade Mandelgren på Kungliga Konstakademiens skola i Stockholm. Efter skolan i Stockholm flyttade han till Köpenhamn och studerade arkeologi och konsthistoria. Här blev han intresserad av medeltida kyrkor och medeltida kyrkkonst. Detta intresse skulle han behålla hela livet och han ägnade större delen av sitt liv att rädda svenska medeltida kyrkor och konstskatter.

Han var en av de första som aktivt började dokumentera "vanliga" människor under sin egen samtid. Även de fattiga och de vanliga medborgarna hade en historia, insåg han. År 1841 lämnade Mandelgren Köpenhamn och begav sig på en tvåårig studieresa genom Tyskland, Italien och Frankrike. Han hade blivit en mycket skicklig tecknare och efter hemkomsten till Sverige 1843 arbetade han huvudsakligen som tecknare och konservator av äldre målningar.

Han lämnade många förslag att försköna Stockholm. Han diskuterade Nationalmuseums byggnadsfråga och försökte att få till stånd ett Tivoli efter Köpenhamns förebild. På somrarna reste kan runt i Sverige med det formella uppdraget att dokumentera kyrkor och fornminnen. Men han använde tiden också för att dokumentera sin samtid, något som kan ses okontroversiellt idag, men som då sågs som något konstigt.

Nils Månsson Mandelgren arbetade för att förbättra husslöjden och konstutbildningen, framförallt utbildning för arbetarklassen.

År 1845 instiftade han Konstnärsgillet och 1847 grundade han en pensionskassa för artister och författare. Hösten 1844 startade han sin “Söndagsritskola för hantverkare” och den 6 oktober 1845 öppnades “Svenska Slöjdföreningen” på Mandelgrens initiativ. Söndagsritskolan levde kvar efter hans död och skulle senare utvecklas till Konstfack och Svenska Slöjdföreningen.