Res takbjälken högt. timmermän och Seymor, en presentation

Gott skick. Albert Bonniers Boktryckeri 1964. Häftad, 180 sidor. gott skick förutom att det finns en gulnad rand på framsidan, solblekt helt enkelt. J D Salinger, som dog i onsdags vid 91 års ålder, var något så ovanligt som en kändis som valde bort offentligheten. Mediebilden av författaren var den av en enstöring och mystiken runt honom underlättas av att samma fotografi tycks cirkulera överallt, en bild tagen året innan ?Räddaren i nöden? gavs ut 1951. Men privat sägs Salinger ha varit en omtyckt man, enligt New York Times som efter hans bortgång har närmat sig grannarna i Cornish, New Hampshire. Under den tid författaren levde där gav de alltid fel vägbeskrivning till hans hem till nyfikna förbipasserande, vilket påminner om hur Ingmar Bergman skyddades av sina grannar på Fårö. Grannarna var lojala mot ?Jerry?, som alltid hälsade när han köpte tidningen.

Kanske var det bara offentligheten, inte människorna, som Salinger skydde. Senast författaren publicerade något nytt var 1965, och anledningen var att han ansåg att själva publiceringen vara en kränkning av hans privatliv. Men han älskade att skriva, och han fortsatte därför, vilket gör att många nu hoppas att dessa manuskript för byrålådan finns bevarade. Och kanske kan man då få en fortsättning på novellerna om familjen Glass, som bland annat inspirerade till den excentriska familjen i ?Royal Tenenbaums??

För Salinger verkar det inte ha handlat om ära och berömmelse, utan om konsten och en ständig jakt på det genuina. När Holden Caulfields bror i ?Räddaren i nöden? reser till Hollywood för att göra karriär låter Salinger sin ?Holden? säga att han prostituerar sin konst. Under sin livstid stoppade Salinger också alla försök att göra film av denna ungdomsklassiker.

I en av Glass-novellerna skriver huvudpersonen Seymour Glass till sin bror Buddy att skrivandet aldrig har varit något yrke, utan snarare en form av religion. Den fråga som Buddy kommer att få när han dör är därför inte hur texten som han skriver på ser ut just nu, eller ens om den är publicerad. Den enda fråga som han kommer att få är denna: ?Were most of your stars out? Were you busy writing your heart out??

I tider som dessa när alla tycks vilja publicera, om än bara ett tweet, kan det vara svårt att förstå Salingers syn. Men för honom var publiceringen, och responsen, inget annat än ett onödigt avbrott i skapandet. Kanske är det också därför som han dedicerar sin sista novellsamling (?Res takbjälken högt, timmermän och Seymour, en presentation?, 1963) till ?amatörläsaren? eller ?anybody that just reads and runs?