Vi som ser på. Pocket.

En Bok För Alla 2007. Pocket, 180 sidor.

Mycket gott skick. Plötsligt en dag lämnar Andreas bandet som de fyra vännerna har haft i fem år och blir tillsammans med en tjej. Resten av bandmedlemmarna känner sig både svikna och förvånade, de hade ju lovat varandra att alltid hålla ihop och bara drömma om tjejer. Kvar blir tre bandmedlemmar som sakta börja fundera på om det finns annat i livet än musik, tjejer till exempel. En härlig skildring av ett gäng tonårskillars tankar och funderingar kring musik, tjejer och framtiden.
Johan Unenge ? illustratör och författare

Så här berättar Johan Unenge om sina yrkesval (om det nu inte var yrkena som valde Johan Unenge):
Pappa, mamma, syrran, brorsan, jag ? alla är vi tecknare. Att skriva, det hade jag aldrig funderat på. Men när jag ändå till slut började, då kändes det som att rita. Istället för att använda min iakttagelseförmåga till att rita, så skrev jag med bokstäver ner det jag såg (i mitt huvud alltså). Det kändes som att bara skriva av!
?Bara skriva av? ? jag bli alldeles grön av avundsjuka. Har författaren Johan Unenge bara skrivit av (från sitt huvud) nio böcker, t ex sådana välskrivna och starka berättelser som Pontus 4 meter över marken, Vi som ser på och Astrid och hon, Liv?
Men då skyndar sig Johan att tröstande tillägga att det kan gå trögt i början och att ibland har han svårt att få ihop pusslet i böckerna utan att han ska behöva banka in en bit.
Förresten kommer jag ihåg vad Johan Unenge har berättat tidigare om sin osäkerhet när han ville skriva sin första egna bok, ungdomsboken från 2002 om skejtaren Pontus.
Så här var det.
Johan, skejtboardsfantast sedan tolvårsåldern, hade med en ung kompis varit på rampen på Fryshuset där han tjuvlyssnade, mindes, tänkte och drömde:
Alla dessa coola, våghalsiga, säkra. Men också olyckligt kära, mörkrädda, skoltrötta. Det här skulle man ju skriva om. Jag värjde mig för tanken på att det egentligen bara fanns ett sätt att beskriva detta och verkligen få med alla nyanser. För vem skulle skriva en sådan bok? Visserligen hade jag ju gjort serier i 15 år om ungar i den åldern. Tillsammans med Måns Gahrton har jag beskrivit en ungdomsvärld genom Eva & Adam.
Men tanken var född och allt oftare skrev jag ner någon liten idé. Jag började mumla för mig själv. Under hösten fyllde jag en hel pärm. Jag cirklade runt tangenterna. Skrev ett par trevande rader. Hur brukar det vara? Ska man ha pratminus?
Johan Unenge, som är född 1963 i Blackeberg utanför Stockholm och nu bor med konstnärsfrun Päivi och två barn i Nacka, har alltså alltid ritat. Innan han 1990 började arbeta på heltid med böcker, serier, filmer, teve, spel var han tecknare på tidningen Expressen och på en reklambyrå.
Det går inte att tänka på tecknaren Johan Unenge utan att samtidigt tänka på hans författarkompis Måns Gahrton. Johan och Måns är nästan som Bill och Bull i Pelle Svanslösböckerna ? fast hemskt mycket snällare, förstås.
De träffades på en fest för mer än tjugo år sedan då