Kura skymning

Häftad bok.

D+ Förlag 2011. Häftad. Danskt band med flikar. 216 sidor, 290 gram. Gallrad biblioteksbok i nyskick förutom klisteretiketter. En åttaårig flicka mördas och lämnas i vinterskogen. Mördaren går fri, men 28 år senare börjar märkliga saker att hända i tre familjer. Norman, Elisabet och Rask var klasskamrater med flickan som mördades. De har ingen kontakt med varandra längre trots att de bor i ungefär samma område, två av dem i en avfolkad fjälldal, den tredje i en närliggande stad som skulle kunna vara Umeå. Och alla tre har barn på åtta år som på var sitt håll börjar bete sig underligt. Med posten kommer i samma veva en oroande inbjudan till en klassåterförening.

?Kura Skymning? av Josefin Roos, som debuterade 2006 med romanen ?Heliotrop?, är en sorts realistisk och ganska originell spökhistoria. Det är också en berättelse om hur det förflutna alltid hinner ikapp oss i en eller annan gestalt, särskilt om där ruvar en outredd skuld.

Det visar sig att Angelica, som den mördade flickan hette, rent bokstavligt har återvänt, så bokstavligt ett spöke nu kan bli ? kanske för att en gång för alla avtvinga de skyldiga en bekännelse, kanske bara för att skrämmas, man vet till en början inte varför. Skrämda blir i alla fall de vuxna, till den grad att de börjar tappa förståndet.
Annons

Deras liv har länge varit på olika vis torftigt: nu följer vanvårdnad, förfall eller bara obehagliga förändringar ? till exempel föryngras Norman och blir åter ett barn. Samtidigt vänder sig alla tre, tyst pådrivna av det lilla gravjordsdoftande spöket som ibland är synligt men för det mesta bara anas genom sin andedräkt, allt djupare in mot sina minnen.

Josefin Roos bygger skickligt upp intrigen, även om hon ibland tenderar att stryka under spänningen med ett streck för mycket. Däremot tappar berättelsen ungefär halvvägs in i boken styrfart och laddning, särskilt efter varslet om att Angelica förvandlats till en (visserligen rätt läbbig) närvaro.

Dramat kommer i viss mån av sig och man får intrycket att författaren vacklat i sina vägval. De många tillbakablickar och utvikningar som dominerar känns en aning osovrade, om än var för sig inte utan kvalitet.

Framförallt är det språket som inte riktigt bär hela vägen. Roos iscensätter gärna händelserna med ett sagoaktigt naturmåleri, som särskilt i romanens upptakt fungerar bra och som man rentav hade velat ha mer av. Men allt som oftast saknar man liksom en skugga bakom orden: det är för mycket entydigt beskrivande och för många bleka formuleringar.

Om romanens spelrum kan man säga att den har både fördelar och nackdelar. Den norrländska glesbygdens sociala misär må vara en rik litterär källa ? själv har jag börjat känna en viss mättnad. Det vida och vilda landskapet ter sig däremot mindre uttjatat, åtminstone som bakgrund och accent till en historia som gång efter annan överskrider sina egen realistiska ramar.
Josefin Roos

Josefin Roos (född 1977) är författare och lektör för olika förlag. Hon har tidigar