Carl snoilsky. Hans lefnad och skaldskap

Hugo Gebers förlag 1905. Grönt helklotband,författarnamn och titel i guldförgylld ingravering på främre pärmen, 480 sidor, 19x13cm. 790 gram. Två utvikbara faksimiltryck.Illustrerad med foton.

Mycket gott skick.
FÖRORD.

Föga mera än två år hafva förflutit, sedan Carl Snoilsky plötsligen skildes hädan.

Att så kort tid efter en betydande skalds frånfälle i enskildheter teckna hans lefnad och diktarbana, innebär ej ringa svårigheter; det ställer äfven andra anspråk på minnestecknaren än hvad som rör forskning och framställning. Har denne, såsom här är fallet, i rikt mått fått tillträde till bref och andra enskilda uttalanden, så måste han särskilja det som redan nu bör meddelas, från det en naturlig taktkänsla bjuder honom att hålla tillbaka. Att härvidlag iakttaga det rätta lagom är ingen lätt sak, och den som fått sig det ansvarsfulla uppdraget anförtrodt att teckna Carl Snoilskys lefnadshistoria är ej säker på att i allo hafva gripit rätt.

I hvad mån en författares enskilda uttalanden skola för forskningen tillgodogöras, därom hafva, som bekant, meningarna varit delade. Lyckligtvis finner jag i ett bref från Snoilsky af 1897 några ord, som helt och hållet sammanfalla med den uppfattning jag sökt tillämpa. På tal om att man förstört Christian Winthers papper skrifver han nämligen till en dam, som tillhört det Wintherska hemmet, att detta säkerligen var en
iv
kännbar förlust för danska litteraturen, och att vederbörande varit skyldig att med biträde af någon kompetent litteraturkännare verkställa ett passande urval af sådant, som kunnat belysa skaldens författarskap utan att inviga allmänheten i sådana familjesaker, som af osund nyfikenhet kunnat missbrukas.

Jag har vid skildringen af Snoilskys lif och särskildt af dess kritiska moment haft dessa hans ord för ögat.

Med afseende på talrika uttalanden rörande ännu lefvande personer, har jag omsorgsfullt undvikit allt som rört det enskilda lifvet eller karaktären och möjligen kunnat vara ägnadt att såra, hvaremot uttalanden om vederbörandes rent litterära verksamhet, äfven när de fallit skarpa, synts mig kunna återgifvas, där de tjänat att karaktärisera Snoilskys ställning till samtidens litteratur.

Jag har haft förmånen att för arbetet få begagna ett mycket rikhaltigt material. Visserligen hafva Snoilskys egna efterlämnade papper endast i ringa mån varit mig tillgängliga, då de kort efter skaldens död förseglats och tillsvidare deponerats i offentligt förvar, men därförinnan har grefvinnan Ebba Snoilsky låtit mig taga del af enstaka anteckningar, som synts henne af intresse.

De större samlingar af Snoilskys bref, som stått till mitt förfogande, äro brefven till hans förtrognaste vän framlidna statsrådet, presidenten Herman Wikblad, som däraf i lifstiden meddelade mig ett urval af hvad han ansåg kunna offentliggöras; till framlidne öfverbibliotekarien G. E. Klemming, till statsrådet C. G. Estlander, till kammarherren Magnus Lagerberg,
v
och till framlidne bokförläggaren d:r