[Skarprättare] Kongl. may:tz stadga och förordning, angående döde hästars och andre diurs slående och aff wägen skaffande, så i städerne som på landet, samt deras plicht och straff, som någon för sådan förättning något tillwita eller förebrå. Datum Stockholm den 23 maji 1696
Sthlm, sal. Wankifs änckia, 1696. 4:o. (4) s. Tagen ur band och med smårevor i inre marginalen. Oskuren. Döda as förpestade städerna och landsbygden och att ta hand om det ansågs av tradition som oärligt. Denna förordning utverkad av Karl XII stadgar bl.a. att man i städerna ska lämna djuren till bödeln som betalas efter fastställd stadga men på landet kan tjänstehjon sköta flåningen av kropparna. Den som smädar en person som åderlåtit, botat, flåt eller vallackat boskap ska böta 40 daler silvermynt. Dessa yrken var omgärdade av tabuföreställningar och utfördes ofta av "sockenlappar" och "tattare" (resandefolk).