[Skarprättare] Kongl. may:tz stadga och förordning, angående döde hästars och andre diurs slående och aff wägen skaffande, så i städerne som på landet, samt deras plicht och straff, som någon för sådan förättning något tillwita eller förebrå. Datum Stockholm den 23 maji 1696.
Sthlm, sal. Wankifs änckia, 1696. 4:o. (4) s. Tagen ur band och med smårevor i inre marginalen. Oskuren. Denna förordning var ett försök att komma till rätta med de tabuföreställningar som omgav flåning av djur och dödandet av hästar, yrken som ofta utfördes av "sockenlappar" och "tattare" (resandefolk) vilka stod utanför allmogen. Denna förordning stadgar bl.a. att man i städerna ska lämna djuren till bödeln, som avlönas efter fastställd stadga, men på landet kan tjänstehjon sköta flåningen av kropparna. Den som smädar en person som åderlåtit, botat, flåt eller vallackat boskap ska böta 40 daler silvermynt.