Nattdykning. Pocket

En bok för alla. 1985. Pocket, 202 sidor.

Gott skick.

Sök
Hem
Annonsera
Deckarlänkar
Om DAST
Föreningen DAST
Stadgar för Föreningen Dast
Till redaktionen
Kim Småge vill se deckaren som poesi

Sep 17th, 2009 | By ansvarig | Category: 1997-1, Artikel
Av ULF ÖRNKLOO

När jag första gången träffade Kim Småge bodde hon i Ålesund. Det ligger mitt mellan Bergen och Trondheim på västlandet, ungefär där örat skulle sitta på det skandinaviska lejonet på kartan. Dit kommer, berättade hon då, bara de tuffaste turisterna, de som snabbt vill komma in i fjällvärlden och tampas med kylan och vätan där. Själv dök hon ? och gör väl så fortfarande, antar jag ? med skicklighet och entusiasm. Och helst på vintern.

? Då är sikten bäst, hävdade hon utan att huttra på målet.

Det sas rent av att hon var Norges enda kvinnliga dykinstruktör på den tiden, lång, snygg och välmotionerad. Det hade inte tagit emot att bli instruerad av henne, vill jag minnas att jag tänkte.

? Dykning är min form av doping, sade hon. Man tränger in i en annan dimension, måste rätta sig efter de lagar som gäller där. Om du gör det blir du delaktig i en mångfald, i en värld som är helt annorlunda än övervattensvärlden, men som ändå har mycket gemensamt med den. Det är därför jag använder havet som symbol också när jag beger mig upp ovanför vattenytan. Även en storstad har till exempel mycket av havsdjupet i sig.

Hon hade nyligen utkommit med sin första roman 1983. Nattdykning (Nattdykk) heter den och är en flykthistoria om en flicka som är ute och övar dykning i mörker och därvid upptäcker något som hon inte borde ha fått se. Det hela utvecklar sig till en mardrömslik jakt på det ofrivilliga vittnet, där mensbesvär och andra lika triviala som i den här sortens romaner exotiska komplikationer ger berättelsen både konkretion och påträngande verklighetsprägel.

Smittande förtjusning
Men det mest intressanta i Kim Småges debutbok var det poetiska språket. Hon skildrade sportdykningen med en förtjusning som smittade av sig i allt det farliga och spännande. På så vis blev Nattdykning till något så ovanligt som en lyrisk kriminalroman. Hon fortsatte med ytterligare några böcker i samma stil och verkade orientera sig bort alltmer från kriminalgenren.

Dit återvände hon emellertid, med besked, 1993 i romanen Sub Rosa. Den gav henne Skandinaviska Kriminalsällskapets pris Glasnyckeln för årets bästa bok i facket. Sub rosa, under rosen, är ett uttryck för hemligheter och diskretion. Vid sina gästabud brukade romarna ha en ros hängande över bordet. Det betydde att vad som sades sub rosa var att betrakta som förtroligt och inte fick föras vidare. Det latinska uttrycket är också titeln på det centrala konstverket, sammansatt av gamla tapetbitar och brevfragment, i en collageutställning i Trondheim. Omedelbart efter den succéartade vernissagen påträffas galleristen spetsad på en grov timmerspik i konstnären Henry Aars hus. Han och ett par andra konstnärer blir misstänkta; tydlige