Mississippi börjar i lobbyn på Peabody Hotel

Bonniers. 2004. Inbunden med skyddsomslag. 441 sidor, 22x16,5cm. 706 gram.

Nyskick. Övers: Ulla Danielson. "It`s Girls A-Go-Go Down the Mississippi" - så löd rubriken i tidningen en junidag 1965. Ett gäng collegeflickor hade beslutat sig för att i Huckleberry Finns spår fara nerför Mississppi på en hemmagjord flotte. En av dem var Lee Smith. Trettiofem år senare möts fyra av dem igen. En tragedi har fört dem samman och nu ska de företa samma resa under något annorlunda omständigheter...Lee Smiths charmerande sydstatsroman, inspirerad av en verklig händelse, handlar om kvinnors liv och erfarenheter. Det är en gripande men helt osentimental resa bakåt i tiden, och samtidigt en insiktsfull skildring av dessa idag medelålders kvinnor, fulla av humor, självironi och självinsikt.
?Mississippi börjar i lobbyn på Peabody Hotel? är en rätt underhållande roman. Den handlar om kvinnors vänskap, något som har blivit något av en genre i sig och vi har sett många exempel på den under senare år. Boken påminner en hel del om filmen ?Vänner emellan?, alltså rör det sig om en återblicks- och återföreningshistoria.
Berättelsen bygger på Lee Smiths egna minnen av en flottfärd i Huck Finns spår nedför Mississippi 1965. Nu är kvinnorna medelålders och skall återupprepa resan, denna gång med en lyxig flodångare i fejkad gammal stil. De personliga kontrasterna bryts mot varandra. Här är det den ogifta lärarinnan Harriet, den rikt och inte alltför lyckligt gifta Courtney, hjärtebiblioteksförfattarainnan Anna, synnerligen framgångsrik men som bär på ett socialt stigma, och den vackra Catherine som i trots mot sin ambitiösa mor gick egna vägar och blev
skulptris.

Men framför allt är det den sköna och rebelliska Baby Ballou som närvarar fast hon är död. Kvinnorna skall strö hennes aska i floden vid ankomsten till New Orleans, men under resans gång rullas det förflutna upp. Tog Baby livet av sig, eller? Vi möter i återblickar de medelålders kvinnorna som unga flickor på det college där de gick och Smith har en god blick för sociala konflikter och komplicerade relationer.
Sakta men säkert återvänder det förflutna och till sist ligger alla sanningar på bordet, de vackra och de mindre vackra. Jag tillstår gärna att det emellanåt är gripande och oftast mycket underhållande, särskilt för den som själv färdats nedför Mississippi, vattnets fader som ordet betyder på indianernas språk - fast man kanske i det här fallet snarare skulle tala om vattnets moder. Ingen kan bli förvånad över att Mark Twains ande svävar över romanen och Lee Smith har liksom sin store föregångare en rolig satirisk ådra.
Det är en för sina förtjänsters skull läsvärd roman, men det är
också en bok som väcker frågor om översättningar. Jag blir lite förbryllad över den skickliga Ulla Danielssons tolkningar av texten. Det är inte en allt igenom dålig översättning, men den illustrerar något som jag ser som ett problem av växande slag: vissa översättare översätter allt för mycket och förlagsredaktörerna, å