Drömmen om Ngong. En roman om Bror Blixen. Pocket.

PaAN 1999. Pocket, 258 sidor.

Mycket gott skick. Recension: Jag får känslan av att det måste ha känts både skönt och befriande för Lennart Hagerfors att i romanform ta tag i Bror Blixens öde. Detta efter det misslyckade försöket att skriva en (politiskt korrekt) samlevnadsroman häromåret.
Här behöver han inte ålägga sig några sådana hämningar. Följaktligen lever också hans språk upp igen. Blir rikt, saftigt, nyansrikt.
Baron Bror von Blixen-Finecke (skånsk adel), på 10-talet gift med Karen Blixen, född Dinesen (dansk adel), är så långt från det politiskt korrekta som tänkas kan: suput och fruntimmerskarl, lägrar alla damer i sin närhet. En charmfull slarver som så småningom tillägnar sig rykte som framgångsrik storviltsjägare.
Paret Blixens historia är ju välkänd, finns t o m på film: Mitt Afrika, från 80-talet. Hur de emigrerade till Kenya, misslyckades med kaffeodlingen, att Bror gav Karen syfilis, hur äktenskapet krackelerade och Karen skaffade sig en engelsk älskare, den odräglige snobben Denys Finch-Hatton som senare flög ihjäl sig, i likhet med Brors Blixens tvillingbror Hans.

Det är en dramatisk tid Hagerfors skriver om, där avstampet tas i en undergångsdömd kultur: det genomesteticerade överklasslivet, där den yttre formen är allt. En livsform på väg över ättestupan, och där en äldre generation desperat klamrar sig fast vid avgrunden. Karens och Brors äktenskap, ogillat av båda släkterna, sker i en sorts protest, likaså flytten till Afrika. Karen bryter sig loss från kärringregementet och skräcködleterrorismen som härskar på arvegodset Rungstedlund sedan hennes far hängt sig. Bror Blixen, ständigt i skuggan av tvillingbrodern Hans, vill visa att han duger något till.
Den sortens revolt var inte unik. Tvärtom var detta en tid när just det fysiska utlevelsen upplevdes som inkörsporten till en ny livskänsla. Vissa, som baron de Coubertin, hängav sig åt idrott. Torsten Tegnér har i det sammanhanget myntat uttrycket ''snobbarnas revolt''. Andra, som paret Blixen, gav sig äventyret i våld. I Afrikas koloniserade vildmark fanns farligare djur att ta nappatag med än Skånes hjortar. Och infödingarna var ännu just ''infödingar'', naturgivet till för att betjäna det vita herrefolket. Den respekt som visas ''naturfolket'' är den patriarkala. Deras självbestämmande är ännu långt borta.
Drömmen om Ngong skildrar ett sökande efter något ursprungligt som för en del av aristokratin var något av en söndagsutflykt till äventyret. I periferin visar romanen upp Afrika som mötesplats för internationell adel: här saknas varken prins Wilhelm eller Edward, prisen av Wales, på utflykter i den afrikanska bushen.

Vad som börjar i en lite naiv upptäckarglädje och entreprenörsanda kraschar så småningom mot den hårda verkligheten: missväxt, konkurs, ekonomiska falsarier. Bror Blixen vidtar alltmer desperata mått och steg medan Karen till synes oberört och stilenligt lever vidare i aristokratisk upphöjdhet. Hon har gett honom ''carte blanche'' fö