Gubbar bakom galler

Rabén & Sjögren. 1988. Inbunden med skyddsomslag, 194 sidor, 400 gram.

Mycket gott skick. Recension i DN.Publicerad 1993-09-28 01:00
Skriv ut
Öka textstorlek
Rätta artikeln
LÄSARREAKTIONER
0 0 0
När svetten börjat blänka i pannan, pulsen stigit och andhämtningen blivit tung - då föds gubbarna.

Efteråt skrivs deras bravader ner av LENNART USELIUS i Skinnskatteberg, och sedan kommer de ut i bokform.

- Jag skriver alltid när jag springer, säger Lennart Uselius som i dag, tisdag, fyller 65 år. Jag har utvecklat en teknik att memorera och när jag kommer hem är det bara att skriva ner det.

Kluriga gubbar

Lennart Uselius har kommit ut med tre böcker, och en fjärde är på väg. De är alla i samma genre. "Skälmromaner" kallar han dem. Det handlar om kluriga gubbar som begår brott och i Robin Hood-stil hjälper andra gubbar. Första boken hette "Gubbskrattet" som följdes av "Gubbar bakom galler" och "Gubbar på galej" och en fjärde är alltså på väg.

Böckerna har blivit väl mottagna av både kritiker och läsare. Första boken såldes i inemot 10 000 exemplar och de tre böckerna lånas årligen av 10 000-15 000 läsare på biblioteken.

Långlöpning länge

Författandet är ett ganska sent inslag i Lennart Uselius liv. Däremot har han länge hållit på med långlöpning.

- För 30 år sedan var jag storrökare och insåg att jag måste sluta, berättar han. Som ersättning valde jag långlöpning. Det var ju långt innan detta kommit på modet och jag blev rejält uttittad när jag kutade fram. Jag har aldrig fallit för frestelsen att börja röka igen och löpningen kan jag inte vara utan. Det brukar bli runt en mil fem dagar i veckan och jag mår alldeles utmärkt.

Ut på sjön

Lennart Uselius växte upp i Helsingborg och visste efter folkskolan inte riktigt vad han skulle syssla med. Det blev sjön. Han jobbade som salongsuppassare på en båt med hemmahamn i England och var borta ett år. Båten seglade ofta på Palestina och passagerarna var ofta människor som överlevt förintelselägren.

Efter sjömanslivet utbildade han sig till körsnär. I 25-årsåldern kom det verkliga lyftet.

- Jag fick höra talas om folkhögskolor, kom in och fick uppleva något alldeles fantastiskt! Att studera var ju helt underbart! Det var kicken i mitt liv.

- Efter folkhögskola fortsatte jag vid Fjellstedska i Uppsala och senare på stipendium vid universitetet i Tubingen i Tyskland. Jag tog en fil kand och en teol kand. Jag hade emellertid aldrig några planer på en prästbana. Jag hade hela tiden klart för mig att jag ville bli lärare, folkhögskolelärare!

Betalade tillbaka

- Jag kände en sådan tacksamhet mot den skolform som gav mig chansen att bilda mig. Jag ville ge till andra vad jag själv fått genom folkhögskolan.

Lennart Uselius jobbade först 5 år i Storuman och sedan 25 år i Skinnskatteberg. Nu är han pensionär och har hur mycket tid som helst för sitt skrivande.

- Jag har tid för annat också, påpekar han. Jag läser andra språk och älskar att resa. I fjol var jag på Fil