Rent hus

Månpocket. 1998. Pocket, 218 sidor, 17,7x11cm. 130 gram.Mycket gott skick, namnad på försättsbladet. Recension: Zip 2007-04-25 22:59
Siri städar i riksdagshuset. Men hon städar inte bara bort damm från de folkvaldas hus, utan gör sig även av med de politiker hon tycker behöver "städas" bort. Vi får följa henne i yrkesrollen, hennes tankar och minnen blandas med observationer av riksdagsledamoter och ledande politiker.

Att Rent Hus inte är som Louise Boije af Gennäs andra böcker ser jag som något positivt, till skillnad från betygsättarna här ovan. För en gångs skull är hennes berättande inte knutet direkt till henne själv, det är i alla fall så jag har upplevt det. Man märker hur hon färgats av sitt nya vänster-umgänge (spåren fanns där redan i Stjärnor utan svindel). På många sätt tycker jag detta är det mest intressanta av Boije av Gennäs alster, men om man är en inbiten fan av hennes tidigare skrivelser kan man bli riktigt besviken. Det är milsvidd skillnad mellan dem.

Siri är en svårbegriplig karaktär. Hon har uppenbarligen drabbats av något slags sammanbrott som får henne att börja mörda, men jag får aldrig klart för mig exakt vad som är den direkta orsaken. Och varför hon väljer att mörda vissa politiker är oklart, då hon bara har gott att säga dem. Hon säger i början om sig själv: "Åsikter är för mig ett problem. Jag har knappt några." Siri har åsikter om precis allt, jag vet inte om det beror på brist på självkännedom hos karaktären eller om författarinnan gjort en miss, men det stör mig genom hela boken.

Det är just på grund av brister i huvudkaraktären som betyget blir lägre än förtjänt. Dessutom lider den av att den nästan har tio år på nacken, av de personer som figurerar i boken är det inte många som är aktuella idag. Den har inte direkt åldrats med välbehag. Det krävs också en viss kännedom om svensk inrikespolitik för att man ska ha någon som helst behållning av den.

Inte en så omvälvade revolutionär läsupplevelse som jag hoppats, men ändå ett läsvärt porträtt över det politiska klimatet i Sverige för ett decennium sedan. Inte heller Boije af Gennäs bästa, men ett gott försök att pröva något nytt. Defentitivt inte en bok för alla.
Betyg 3 Bokrecension

"Statsministern ser inte rolig ut. Någonting med hela hans kroppshydda i dess hopsjunkna

ställning på trappan gör mig beklämd. Hakan tycks inpressad i håligheten mellan nyckelbenen, de

feta fingrarna svänger av och an nedanför kavajärmen och ena foten foten pekar alltför mycket åt

höger liksom krampaktigt vriden. Huden lyser grönblek?"

Beskrivningen av statsministern Göran Person i bokens inledning är onekligen lite speciell, det

tyckte jag också när jag läste den första gången. Det var liksom någonting som inte stämde riktigt,

men jag kunde inte sätta fingret på vad det var. Det var faktiskt inte förrän jag kommit igenom halva boken som jag började förstå, eller snarare ana, vad det var boken egentligen handlade om, trots att det lite här och där