Fosterbarn : en ärlig bild av ett oönskat barns inre värld
Bokförlaget Forum. 2005. Inbunden i gott skick med skyddsomlslag i hyfsat skick. Namnteckning inuti. 620 g. Regina Louises uppväxt karaktäriseras av utsatthet och kärlekslöshet. Hon blir övergiven, misshandlad och får bo hos folk på nåder – har aldrig en famn att vila i eller någon att bli tröstad av. Regina har ingen familj. Hon är bortlämnad av sin mor vid födseln, hennes far vet knappt att hon finns och hennes halvsyster känns inte heller nära. I ett ruckel i den amerikanska södern lever hon sina första år hos Big Mama.
När Regina är tio blir hon så illa slagen att hon rymmer. Nu får hon bo ett tag hos sin biologiska mor och hennes nya familj – två bortskämda bröder och en ny man som tafsar ...
Pappan vill inte heller ha Regina. Han skickar henne till ett barnhem – sista utposten för barn som ingen vill ha. Men där arbetar Claire. Äntligen har Regina funnit någon som älskar henne uppriktigt och innerligt. Claire gör allt för att få adoptera Regina, men förhindras av missunnsamma personer på barnhemmet. Regina växer i anden medan hon hukar sig för slag, och det är en stark tjej med imponerande integritet och självrespekt som går vidare i livet i berättelsens slut.
Förlagsfakta
- ISBN
- 9137123386
- Titel
- Fosterbarn : en ärlig bild av ett oönskat barns inre värld
- Författare
- Louise, Regina
- Förlag
- Bokförlaget Forum
- Utgivningsår
- 2005
- Omfång
- 273 sidor
- Bandtyp
- Inbunden
- Mått
- 164 x 235 mm Ryggbredd 23 mm
- Vikt
- 620 g
- Språk
- Svenska
- Baksidestext
- Detta är boken om Regina Louise, en flicka som mot alla odds överlevt en uppväxt i en helt kärlekslös miljö en hjärtskärande skildring av ett övergivet barns sökande efter kärlek. Vad händer med ett barn när alla närstående överger henne, misshandlar henne och bara vill bli av med henne? Vad händer när man tvingas flytta runt till olika personer som egentligen inte vill att hon ska bo där alltid på nåder. Hur är det att aldrig kunna vila i tryggheten av en öppen famn, att veta att man aldrig kan räkna med att få tröst utan bara elakheter och slag istället? Regina Louise har ingen familj. Hon är övergiven av sin mor sedan födseln, hennes far vet knappt om att hon finns, och hennes syster känns inte som hennes egen. Som spädbarn lämnades Regina bort till Big Mama, en äldre kvinna som har nog med att ta hand om sina egna vuxna barn, barnbarn och en slö karl. Det saknas ofta mat på bordet för Regina och hennes syster som får äta sist av alla och bara så mycket att de inte behöver svälta, de får aldrig nya kläder och blir alltid utsatta för de andras vredesutbrott. De bor i ett ruckel i en fattig del i utkanten av staden Austin i den amerikanska Södern. När Regina är tio blir hon så illa slagen och misshandlad med en trädgårdsslang att hon bestämmer sig för att rymma. Men livet utanför det enda hem hon haft, om än alltid våldsamt och grymt, blir långt ifrån någon förbättring i livet för Regina. Efter många turer slutar det med att hon får bo en period hos sin biologiska mor som dricker, ofta arbetar natt och ofta har vilda spritfester. Mammans nya familj består av två bortskämda småbröder och en ny man som inte kan hålla händerna i styr utan tafsar på Reginas späda flickkropp. Från sin mor får Regina flytta vidare till sin far som också han har en ny familj och försöker att göra karriär och slå sig in i musikbranschen i Kalifornien. Här är Regina inte heller välkommen utan tvingas flytta vidare och hamnar på ett antal olika barnhem. På ett av barnhemmen sista utposten för barn som ingen vill ha arbetar Claire som fattar tycke för Regina. Fosterbarn är en sann berättelse. Den är stark och medryckande och skriven i samma anda och med samma uppmanande och hoppingivande budskap som Dave Pelzers Pojken som kallades Det. Regina Louise debuterar med självbiografin Fosterbarn. Hon reser runt i hela USA och håller föredrag om underprivilegierade barn för socialarbetare och andra som arbetar med fosterbarn och är dessutom mycket framgångsrik med sin egen hårsalong i Berkeley, Kalifornien, där hon bor. Regina Louise har en vuxen son och våren 2004, vid 40 års ålder, adopterades hon äntligen av den kvinna hon slutligen fann moderskärlek hos i sin barndom, men vars adoptionsansökan fick avslag då mer än 25 år tidigare.
