En främling går förbi
Häftad bok. Natur och Kultur. 1953. 84 s. Häftad. 18,5x11cm. 125 gram.
Mycket gott skick.
Luise Rinser (1911-2002) blev flerfaldigt prisbelönad under sin tid och hennes produktion är stor. I svensk översättning finns : Ringar av glas (1951), Livets brännpunkt (1952), En främling går förbi (1953), Daniela (1954), Syndabocken (1955) och sedan... var det nästan slut på översättningarna - men 1999 kom "Miriam".
När Jürgen Serke intervjuar författarinnan är hon bosatt i Italien och på bilderna ser man en till synes förnöjd äldre dam i ett stort rum fyllt av bokhyllor. Men- Luise Rinser fick gå igenom mycket i sitt liv- krigsåren var svåra för henne- som för så många andra. År 1944 fängslades hon och anklagades för "högförräderi" . Hon fick tillbringa många månader i det ökända kvinnofängelset Traunstein och hon blev räddad till livet av tyskarnas vändande krigslycka, dödsstraffet som hon skulle ha ådömts hann aldrig verkställas. Under tiden skrev Rinser Gefängnistagebuch" (Fängelsedagbok) som gavs ut efter kriget.
Under 70-talet var hon mycket politiskt aktiv och hon var en mycket ivrig supporter till Willy Brandt och en ledande röst för den katolska vänstern i Förbundsrepubliken. (Rinser var troende katolik).
I mina hyllor hittade jag hennes debutbok ("Die gläsernen Ringe") "Ringar av glas"- och jag tillbringade kvällen med att läsa. "Ringar av glas" är en självbiografisk berättelse om en barn-och ungdom i mellankrigstidens Tyskland. Språket är mycket poetiskt och sidorna skimrar av barnets alla intryck av natur och stämningar. Flickan i berättelsen är fem år i begynnelsen och vi får följa henne under mer än tio år. Under kriget vistas hon med sin mor i ett gammalt kloster - ett mycket självständigt och lite ensligt barn som har en stark vilja. Okuvlig- kanske är rätta ordet. Jag tyckte mycket om den här boken som har stått oläst i mina hyllor alldeles för länge.
"Jag var ett barn på fem år och bodde i en liten lugn stad, och min barndom var ännu stillsammare än staden. Men en dag började en grå ström flyta genom gatorna jag kunde se, och mor sade: "Se våra soldater! Så käckt de marscherar." Den grå soldatströmmen fortsatte många timmar och många dagar. Staden var plötsligt fylld av tramp och rassel och frän sång. Även nätterna berövades sitt lugn. Godståg rullade förbi, och överallt genombröts dunklet av rop. Barnet, som låg ensamt i sitt rum och skulle sova, kände febern och ovissheten i luften. Det ängslades för det okända som de vuxna kallade "kriget"."
