Tolv månader i skugga. Pocket

Månpocket 2013. 366 sidor, 200 gram.

Nyskick.

Definitionen av ordet roman är säkert inte allom given; begreppet ställs en aning på huvudet i Lukas Moodyssons senaste bok ?Tolv månader i skugga?, en ?roman? som egentligen har mer gemensamt med andra närbesläktade prosagenrer såsom essä och dagbok.

Med förlov sagt är Moodysson dock mest känd som filmregissör, det är också som filmare han framträder i ?Tolv månader i skugga? där han reser mellan olika filmfestivaler för att presentera sina alster.

Hans senaste bok ter sig som ett riskabelt projekt i vilket författaren skulle kunna framstå som både patetisk och självförhärligande, om det inte vore för att han med jämna mellanrum går tillrätta med sig själv.

Den stora frågan i boken är flyktingfrågan eller snarare flyktingsituationen i världen, i synnerhet i Europa.

Boken skrivs under en period då världsekonomin är i gungning vilket enligt dominoprincipen föranleder en mängd olika saker, bland annat att regeringar faller, att oroshärdar uppstår lite här och var, att flyktingströmmarna ökar och att den politiska polariseringen i vårt relativt skyddade hörn av världen tilltar.

Det uppstår ett utrymme för främlingsfientliga partier. Ska vi verkligen i kristider - när vi knappt kan sörja för vår egen vällevnad - ta emot folk från främmande länder, oavsett om de flyr från krig och våld och förödelse?

Sanningen är den att Sverigedemokraterna hamnar i regeringsställning på denna enda fråga, och Moodysson skriver med illa dold ironi om SIFO-undersökningen i början av 2011 som gör att man skäms över sin könstillhörighet.

En tredjedel av alla svenska män tycks enligt denna undersökning sympatisera med SD. Bland kvinnor är inte saken lika beklämmande: en sjundedel.

Lukas Moodysson befinner sig bland annat i Aten och funderar på hur han ska göra en film om flyktingsituationen i Europa. Han lär känna kurden G som har flytt från en styvpappa i norra Irak som vid ett tillfälle försökt mörda honom.

Moodysson inser att han aldrig någonsin kan sätta sig in i G:s situation. Själv har han alltid levt skyddat, han är efterfrågad överallt.

Vad gäller G så vill ingen ha honom, det är livsfarligt för honom att återvända hem. Han får inget arbete, han väntar som tusentals andra på avslag på sin asylansökan.

På grund av den ekonomiska situationen i Grekland är det bara en försvinnande liten del av flyktingarna som kan få uppehållstillstånd. Flyktingar som fått avslag på sin asylansökan dväljs under fängelseliknande förhållanden i väntan på utvisningsbeslutet.

Lukas Moodysson ägnar därtill en del av sina funderingar åt poeten och tillika Majakovskijs väninna Anna Achmatova, som etablerade sig som författare i samband med den ryska revolutionen 1917. Moodysson ömsom identifierar sig med henne, ömsom tar avstånd.

Hur kunde hon som var så radikal skriva hyllningsdikter till Stalin? Å andra sidan, hur skulle själv agera om han tvingades skriva med tummen i ögat, om han levde i en diktatur?