En fabel skriven på stenar
Inbunden bok. Albert Bonniers Förlag. 1999. 88 sidor.
Mycket gott skick. Skyddsomslag i gott skick.
Slitet skyddsomslag, se bild. Hos Marie Lundquist finns en lust till berättandet som en tid har fört henne allt närmare prosan ¿ inte minst gäller det hennes förra bok, I stället för minne, som kallades berättelse. I En fabel skriven på stenar däremot återvänder hon till den rena lyriken. Berättandet finns kvar (fabel!), men hon använder färre ord än tidigare och vinner därmed i tyngd. Motivet talar naknare och tydligare, envist och förtvivlat. ¿Till er, mina kära / så börjar brevet / både Judas / och mitt eget.¿ Med de raderna inleder hon diktsamlingen, som har skulden som tema, en skuld som inte kan avvisas. Och de dikter som följer formar sig till ett språk som söker efter meningen och sambanden i skulden, och trösten och boten mot den. Så här lyder en av de många vackra dikterna:
Jag såg de dödaflockas kring omsorgen
om en liten eld
och leåt det formella tilltal
vi använderför att tala till dem
när jag frågadeefter deras ursprung
svarade deatt församlingen de föddes i
ärvt sitt namnefter huvudstaden
i det Osmanska riket
och att det bara varbäverskinnet på kragen
som fick ossatt förväxla dem
med mårdarna
Förlagsfakta
- ISBN
- 9789100570484
- Titel
- En fabel skriven på stenar
- Författare
- Lundquist, Marie
- Förlag
- Albert Bonniers Förlag
- Utgivningsår
- 1999
- Omfång
- 88 sidor
- Bandtyp
- Inbunden
- Mått
- 160 x 194 mm Ryggbredd 12 mm
- Vikt
- 252 g
- Språk
- Svenska
- Baksidestext
- Hos Marie Lundquist finns en lust till berättandet som en tid har fört henne allt närmare prosan ¿ inte minst gäller det hennes förra bok, I stället för minne, som kallades berättelse. I En fabel skriven på stenar däremot återvänder hon till den rena lyriken. Berättandet finns kvar (fabel!), men hon använder färre ord än tidigare och vinner därmed i tyngd. Motivet talar naknare och tydligare, envist och förtvivlat. ¿Till er, mina kära / så börjar brevet / både Judas / och mitt eget.¿ Med de raderna inleder hon diktsamlingen, som har skulden som tema, en skuld som inte kan avvisas. Och de dikter som följer formar sig till ett språk som söker efter meningen och sambanden i skulden, och trösten och boten mot den. Så här lyder en av de många vackra dikterna:Jag såg de dödaflockas kring omsorgenom en liten eldoch leåt det formella tilltalvi använderför att tala till demnär jag frågadeefter deras ursprungsvarade deatt församlingen de föddes iärvt sitt namnefter huvudstadeni det Osmanska riketoch att det bara varbäverskinnet på kragensom fick ossatt förväxla demmed mårdarna
