Jordens djur : Del 15 – Djurens liv och byggnad

av MacDonald, David W. - Forbes, Peter - MacKeith, Bill - Alexander, R. McNeill - Curtis, Neil - Driver, Simon - Höglund, Johan - Jansson, Leif-Tage - Lewington, Richard

Inbunden bok. Stockholm : Bonnier fakta. 1987. 160 sidor.

Nyskick. Snart sagt varenda människa fängslas av att studera djuren i deras rätta miljöer. Vi fascineras av djurens vackra färger, eleganta rörelser, säregna vanor och komplicerade signalsystem. Vare sig man hamnat framstupa i gräset på närmaste äng och tittar på myllret av gräshoppor, skalbaggar, stritar och kvalster eller man kommit till något exotisk plats och har kring sig strutsar och elefanter – fascinationen är densamma. Eller rättare sagt: kan vara densamma, om nämligen man skaffat sig litet förkunskaper om de djur man har för ögonen och om deras liv och leverne. Jordens djur vill ge oss sådana kunskaper om de vilda djuren och deras vanor att vi med desto större behållning skall kunna studera dem och njuta av deras existens. Som betraktare ser vi djurens yttre form, färg och rörelser, som naturligtvis utgör resultat av det naturliga urvalets oavbrutna verkan på individer och populationer. Att klara sig i det salta oceanvattnet eller i öknens hetta eller i tundrans ohyggliga kombination av mörker, torka och kyla fordrar en rad speciella egenskaper, likaså att klara sig i konkurrensen om knappa resurser och om sexualpartners eller att undvika bli någon annans måltid. Att finna sin väg i havsdjupens eller de djupaste grottornas hadesmörker förutsätter sinnesorgan med struktur och funktion (och känslighet!) som vi människor som "syn- och hörselvarelser" har svårt att fatta. Man kan tycka att fladdermössens ekolokaliseringsförmåga, som låter dem i den svarta tropiknatten fånga sina minimala luftburna byten, är den mest fantastiska mekanism som evolutionens frambringat. Näst efter människans hjärna, som ger oss förmånen att kunna häpna över och analysera fladdermössens orienteringsmekanism. Alla de komponenter i djurens utrustning som hjälper dem att "lösa problem" i deras omgivning kallas anpassningar (adaptioner). Anpassning till de mest olikartade och med tiden skiftande omvärldsfaktorer är vad som ligger bakom den fantastiska biologiska komplexitet, som (än så länge) finns på vår blå planet. Som utomstående betraktare ser vi endast djurens "skal". Men hela deras kropp med de olika inre organen och alla de biokemiska processer, som utspelar sig i dem, är fundamentalt viktiga anpassningar och förutsättningar för djurens levnadssätt och fortsatta existens. Kunskap om djurens "inre liv" är tydligen något som på ett avgörande sätt ökar betraktens förutsättningar att förstå deras "yttre liv", det som vi vanligtvis kommer i kontakt med och fängslas av. Det kan vara givande att ägna sig åt sådana funderingar när man ligger där med näsan i gröngräset och undrar över spinnarlarvens bjärta kulör eller myrgångarnas trafikstockningar...