Ett stycke väg
Häftad bok. Bonniers. 1950.
Gott skick.
Namnad.
Skaldebanan från det han nittonårig debuterade med diktsamlingen Bränder fram till denna dag, då han står som en av de obestridligt stora gestalterna på den svenska parnassen, är väl i stort sett känd av alla som på allvar intresserar sig för svensk dikt. Mindre känd är väl den personliga utveckling som ligger bakom denna strålande diktarbana, och det är den skalden velat ge glimtar av i det memoarverk han utger under titeln Ett stycke väg.
Den väg författaren låter oss få följa leder från det lyckliga barndomshemmet i Härnösand, där han såg dagens ljus den 13 aug. 1889, fram till efterkrigstidens München – författarens hem under åren 1917–27 – eller med andra ord från den ljusa, endast lätt vemodsskuggade idyllen, redan tidigare så förtrollande skildrad i Åke och hans värld, fram till det mörka skede i skaldens liv då han genomlevde sin mest djupgående infernokris.
Även ett memoarverk är dikt, medger skalden. Men man kan omdikta verkligheten utan att tumma på sanningen.
Ett stycke väg är utan tvivel stor konst, men samtidigt är den framför allt i sista avsnittet naken och gripande sanning. Här har författaren trängt djupt ner i de dunkla själsdjup, varifrån han skulle komma att hämta en stor del av stoffet till sin senare storslagna diktning.
