Mandelmanns köksbok : självhushållande recept från Djupadal
Inbunden bok. Bonnier Fakta. Tolfte tryckningen uppl. 2016. 239 sidor.
Nära nyskick.
En lättförstålig bok som alla kan ta del av. För min egen del skulle jag vilja göra en del av produkterna vi har på gården jag är uppvuxen på och i förlängningen också bli lite mer självförsörjande på vissa områden. Boken ger en inspiration. Nu menar jag inte att alla ska/kan bli som dem, men lite axplock kan hämtas upp och att lära sig att laga mat efter årstid och vad som finns att tillgå nära oss är av stor vikt för både vår hälsa där svenska produkter är unika och att det är bra för miljön att välja lokalproducerat.
Boken är lätt kantstött. Utöver det inga skadade sidor eller klotter. Sparsamt använd och nästintill nyskick. Söker ett kärleksfullt hem där den får fortsätta att vara lika behjälplig som den varit för egen del!
Förlagsfakta
- ISBN
- 9789174245400
- Titel
- Mandelmanns köksbok : självhushållande recept från Djupadal
- Författare
- Mandelmann, Gustav
- Förlag
- Bonnier Fakta
- Utgivningsår
- 2016
- Omfång
- 239 sidor
- Bandtyp
- Inbunden
- Mått
- 205 x 245 mm Ryggbredd 30 mm
- Vikt
- 938 g
- Språk
- Svenska
- Baksidestext
- Hos Mandelmanns på Djupadal tas allt från åkrar och i grönsaksland, i ladugårdar och hönshus, växthus och bikupor till vara och förädlas. Spannmål, grönsaker, bär, frukt, kött, mjölk och honung blir bröd, pasta, must, inläggningar, smör, ost, yoghurt, grytor, korv, omelett, godis – och mycket mer. Recepten är prövade och omprövade, använda och älskade i ett självhushåll där årstiderna styr vilken mat som står på bordet och vad som lagras i skafferi och jordkällare. Välkommen att smaka, både i boken och i verkligheten!Det är nu över tjugo år sedan vi flyttade till den fyrlängade gården Djupadal – som länge fört en slumrande tillvaro – och väckte den till nytt liv med barn, växthus, kronärtskockor, solrosor, dammar, aprikosträd, grisar, lamm, bordercollies och mjölkkor. Märkligt var det att upptäcka att det mesta som vi odlade smakade så gott. Hur kunde det komma sig? Var det de kalkrika lätta jordarna? Eller alla mineralerna i det friska källvattnet som porlade fram ur sanden? De många soltimmarna och de långa varma höstarna här nära havet? Eller bara ekologisk självhushållarmagi? Eller rentav allt på en gång?
