Den osynlige

Brombergs 2000. Inbunden, kartonnage, 184 sidor, 21,7x13,6cm. 294 gram.

Nyskick. Rcension från Mimers Brunn: ?Det finns att man kan gömma undan. Men det finns ingen glömska?

Hilmer Eriksson var en pojke i klass 9A på Lugnetskolan i det lilla brukssamhället Vreten. Han tyckte om schack, fotboll och sin flickvän Ellen. Man beskrev honom som en mycket tystlåten person- en som levde i sin egen värld, tänkte på annat. Det värsta Hilmer visste var bråk, och han kunde inte bara stå och se på om någon blev orättvist behandlad?

En dag försvinner Hilmer spårlöst. Polisen Harald Fors ifrån Stockholm kallas in för att lösa det komplicerade fallet. Men det blir svårare än han trott.



Nazistiska åsikter och handlingar har spritt sig bland ungdomarna, men tystas ner av lärare och politiker. Ingen vill berätta någonting för honom, för de vill inte riskera att samhället får en ?naziststämpel?.
Pojken försvann en lördagskväll när han var på väg till sin flickvän efter fotbollsträningen. Men han kom aldrig fram. Polisen sätter in fulla styrkor för att hitta honom. Efter mycket letande hittar en polishund honom i en container, halvt ihjälslagen. Hans ansikte är totalförstört och hans liv hänger på en tunn tråd.







Fors huvudmisstänkte är ett nazistgäng som Hilmer kommit i bråk med. Och även om han inte har några bevis så kör han stenhårt på den linjen. En av medlemmarna är kommunfullmäktiges son, Marcus Lundqvist som målar hakkors över skolan och har bajonetter och andra vapen i sin lägenhet. Men den skyldige kan också vara Annelie Tullgren, en tjej vars far blev avslöjad av invandrare för häleri och på grund av detta hatar dem. Eller några av de andra nazisterna som bor i Vreten? Eller någon helt annan? Det finns många frågor, men bara ett svar?

Boken var ganska lättläst och språket var vanligt (talspråk). Den tog upp saker som hat, heder, avundsjuka och längtan samt att även de starkaste och hårdaste människorna har ett känsligt inre.

Jag tycker att det var en bra och intressant bok.



Den kändes aktuell, mycket beroende på att den är ganska nyutkommen (från förra året). Det bästa var att Hilmer var med hela tiden, som en skugga eller ett spöke följde han Fors och gick med honom. Han försökte göra sig synlig och hjälpa dem att hitta sin kropp och de skyldiga. Jag tyckte också om de små dikterna eller ?visdomsorden? som författaren stuckit in i texten.