Ett land av friherrinnor. Mina rötter, värderingar och drömmar för Sverige.

2010. Häftad 227 sidor, 19x15cm. 390 gram.

Mycket gott skick. Illustrerad. Med självkänsla som få

Ledarkrönika

Det som en del tycker är kaxighet och en lätt irriterande gåpåaranda skulle jag för egen del vilja kalla väl utvecklad självkänsla i kombination med stort självförtroende. Personen jag tänker på är Centerledaren Maud Olofsson. Sjunkande opinionssiffror skulle kunna få såväl Olofsson själv som det interna stödet att svikta. Men icke. Av detta syns inget, vare sig hos henne själv eller de partiaktiva. Så är hon också ett så kallat ?flöte?, mycket populärare än det parti hon leder.

Några svar om hur Maud Olofsson kunnat förvärva en sådan tillit till den egna förmågan får den som läser hennes aktuella bok ?Ett land av friherrinnor ? Mina rötter, värderingar och drömmar för Sverige?. Och det är klart att den som redan vid 14 års ålder fick sitta vid sidan av den tidigare statsministern och Centerledaren, Thorbjörn Fälldin, och inte bara lyssna utan också tala själv, har goda förutsättningar att gå långt i livet. Det har, tvivelsutan, Maud Olofsson också gjort.

En del om Maud Olofssons uppväxt och bakgrund får vi också veta. Men boken är ingen bekännelseroman eller uppgörelse med barndomen. Det hon berättar om sitt privata liv, ganska naturligt när hon befinner sig mitt i en aktiv karriär och med en hård valrörelse om hörnet, är bara precis så mycket som tjänar hennes politiska syften. Därför är hennes bok heller inte några memoarer i traditionell mening.

Redan i det första kapitlet berättar Maud Olofsson kärleksfullt om sin farmor, Karin Olsson, som blev med barn men av stränga föräldrar inte tilläts gifta sig med barnets fader, ?än mindre behålla det barn hon skulle föda?. En kvinna som med sin livserfarenhet och senare förvärvade styrka kom att betyda mycket för Olofsson. Det är bland annat till hennes liv, som inte blev så fritt som hon önskade, ordet ?friherrinnor? i titeln på Maud Olofssons bok anknyter.

Ett annat exempel där kunskaper om Maud Olofssons privata liv ger oss lite insikt om hur hon resonerar som politiker, är berättelsen från gymnasietiden där hon blev osynliggjord av sin lärare i engelska. En behandling eller härskarteknik som jag inte visste kallas ?silent treatment?.

Möjligen är det denna jobbiga skolerfarenhet som leder Maud Olofsson fel när hon, även i boken, anklagar den före detta statsministern och S-ledaren Göran Persson för att ha utsatt henne för härskarteknik när han ?tråkade? henne för hennes vikt. För om den, som inte helt oberättigat själv brukar kallas ?fet och dryg?, börjar prata om någon annans vikt, är det snarare bristande självinsikt än härskarteknik det handlar om.

Mycket annat i boken, som avsnitten om företagande och entreprenörskap, synen på hennes båda hembygder ? landet och staden ?, arbetslivet, öppenheten mot människor från andra länder, vårt lands ekonomi inklusive Saab-affären, har tydlig politisk inriktning. Det är delar som inte är så överraskande för mig, men säkert