Urspårade med flera berättelser

Bonniers 1936. Inbunden, linneband, 279 sidor.

Mycket gott skick. Texten nedan från Generaldepoten: Sedan Tolstoy har i Ryssland ingen skriftställare vunnit en så
öfverraskande och fullständig framgång som för närvarande Maxim
Gorki. Framgången ur de lägsta samhällsklasser, utan någon högre
bildning, dök han plötsligt upp som ett författarsnille af första
rangen och kullstötte just genom sin brist på skolbildning allt
konventionellt i skildringen af lifvet, sådant han från alla sidor
uppfattade det.

Maxim Gorki (pseudonym för A. M. Pjeskof) föddes 1868 i
Nisjni-Novgorod. Fem år gammal förlorade han sin far, som var
tapetserare, vid nio år sin mor. Hans farfar satte honom då i
skomakarlära. Men gossen rymde sin kos, och gick i lära först hos en
tecknare, sedan hos en målare af helgonbilder. Men äfven denne
öfvergaf han och tog tjänst som kökspojke på en Volgaångare. Där fick
han sin första bildning af öfverkocken, hos hvilken han fick läsa
helgonlegender, berättelser af Gogol och Uspjenskij, romaner af Dumas
den äldre. Sin 15:de födelsedag firade han som trädgårdslärling. Nu
fattades han plötsligt af ett häftigt begär efter studier. Han for
till Kasan i den naiva tron, att man i denna lärda universitetsstad
meddelade vetenskapen gratis. Ryckt ur denna villfarelse, nödgades
han taga tjänst som bagare mot en månadslön af 3 rubel. Detta yrke
anser han ännu i dag för det svåraste. Vidare arbetade han som
vedhuggare, bärare och daglönare. Men missmodig öfver de ytterst små
förtjänsterna, sköt han sig 1888 en kula i kroppen. Efter en längre
tids uppehåll på sjukhuset tillfrisknade han och började att handla
med frukt. Efter åtskilliga försök kom han slutligen som skrifvare
till advokaten A. J. Lanin. Denne man utöfvade, enligt Gorkis egen
utsago, ett stort inflytande på hans utveckling.

Men detta oaktadt förmådde Gorki, drifven af sin ständiga
vandringslust, ej hålla ut länge hos Lanin. Som en hemlös man
vandrade han genom hela Ryssland från stad till stad. Sedan han
återvändt till sin hemort, publicerade han små skisser i några
tidningar. Af en lycklig slump blef han 1895 bekant med den berömde
ryske skriftställaren Vladimir Korolenko, som inom kort gjorde Gorki
känd i hela ryska riket. Nu är Gorki, näst Tolstoy, den störste ryske
författaren.

Gorkis arbeten äro till stor del redan öfversatta i Tyskland och
Frankrike, där den ansedda tidskriften »Revue des Revues« först fäste
uppmärksamheten på honom. I Norden har Georg Brandes skrifvit några
högst sympatiska artiklar om denne märkvärdige och ursprunglige
författare, och särskildt i Sverige har han funnit många beundrare,
hvarom den nu föreliggande 3:dje upplagan af Urspårade bär bästa
vittne.