Vattnet i Mars

Piratförlaget 2013. Inbunden med skyddsomslag, 416 sidor.

Nära nyskick. För varje ny roman man börjar läsa är det lite som när man ska ta bilder med en systemkamera. Man måste ställa in skärpedjup, känslighet och tid. Uppskatta avståndet. Är det en liten detalj man försöker avbilda, eller ska fotografiet rymma ett brett perspektiv med flera motiv i en och samma bild?

Mikael Fants ?Vattnet i mars? ? en av vårens mest positiva romanöverraskningar ? är lite som ett sådant där avlångt panoramafoto. Det måste ses i sektioner, men bildar en helhet om man håller det tillräckligt långt ifrån sig.

Motivet som avbildas i den här romanen heter familjen Aronsson, och det hela börjar med att en i familjen har dött. Inga, något av familjens nav, självklar och begåvad amatörpoet, älskad maka, mor och mormor, lämnar sin familj i det vilsna tomrum som sorgen alltid skapar. Kanske speciellt sorgen efter en förälder som fungerat som ett slags sammanhållande faktor.

På hennes make Edvin märks tomrummet allra mest påtagligt; han vägrar helt enkelt att acceptera hustruns bortgång och kör omkring med hennes tomma rullstol som om hon fortfarande var i livet.

Ett antal familjemedlemmar får varsin egen, nästintill fristående, del i boken. Det är barnbarnet Jonna som agerar berättare och knyter ihop historien. Det är den förvirrade maken Edvin, som blir ett ömsint och inkännande porträtt av en delvis dement gammal man på ett äldreboende.

Redan i denna första del som är Edvins, eller kanske särskilt just i den, står det klart vilken omsorgsfull persontecknare Mikael Fant är. Skickligt lyckas han hålla läsarperspektivet både inom och utanför Edvin; givetvis vet vi att Inga är borta och att det är en tom rullstol han pratar med, men så långt in i Edvin får vi komma att vi faktiskt också tror ? nej vet ? att hon är där.

I romanens övriga delar får vi möta de tre medelålders och sinsemellan mycket olika systrarna Aronsson. Agneta, den präktiga, som stjäl en av sin mammas efterlämnade dikter och helt oförtjänt vinner en poesitävling med 15 minuters påföljande berömmelse. Jerker, hennes lojala man, som förlorar fotfästet när hon lämnar honom. Det är Maja, skönheten som en gång gifte sig med Raimo, den snygga lagkaptenen i hockeylaget, och nu framlever sina dagar som lite halvsjabbig gangsterhustru.

Raimo, den lokala hockeystjärnan som förvandlades till småknarkande hallick, har ett eget avsnitt han också, som i sin nerviga svettighet är ett av romanens allra bästa.

Och det är Eva, genusforskaren som tagit mest avstånd från hembyn och nu lever med flickvän och son i Göteborg.

Där finns många fler porträtt, fler livsöden, alla tecknade med stor omsorg. Att skriva en roman med ett sådant stort persongalleri och så många förgreningar är ett vanskligt projekt, men Mikael Fant lyckas ro det hela i land med bara några få snedseglingar. Några porträtt är lite mindre minnesvärda än andra, men ingen av romanfigurerna är helt ointressant. Det finns partier i berät