Resor i det inre av Afrika

Inbunden bok. Bokfrämjandet. 1970. 292 sidor.

Mycket gott skick. Mycket fint exemplar. Oläst. Något gulnat boksnitt och några små hanteringsspår skyddsomslaget, för övrigt i nära nyskick.

Förlagets blå gulddekorerade konstläderband med svart rygg och märkband.

I slutet av 1700-talet anställde den brittiska organisationen African Association en ny forskare, skotten Mungo Park (1771-1806). Sällskapet ville att Park skulle undersöka floden Nigers lopp och om den hängde samman med Nilen. Den grekiske historikern Herodotos skrev på 400-talet f.Kr om en flod i västra Afrika som flöt mot öster. Men många geografer menade att Niger flöt mot väster och på något sätt hade förbindelse med Nilen.

De tre forskare African Association sänt ut tidigare hade förgäves försökt lösa gåtan. De hade alla rånmördats eller blivit sjuka. Park fick rådet att bara ta med sig en liten packning för att minska risken för rån.

Mungo Park visste mycket litet om Afrika och de besvärligheter som väntade. När han kom fram till Afrikas västkust, var regntiden inne. I sex månader fick Park vänta vid kusten. Den 2 december 1795 kunde han till sist ge sig av mot Afrikas inre från Gambiaflodens mynning tillsammans med två afrikanska guider.

I början gick färden lätt och urinvånarna lät Parks sällskap passera. Men efter en månad började bekymren. En grupp krigare tog ifrån Park hälften av hans varor och sa att han var skyldig att betala skatt till deras härskare. Först därefter fick sällskapet fortsätta.

Nu började hungern bli ett ständigt hot och de två guiderna bad att Park skulle vända om. Till råga på alla bekymmer var ett krig nära. Krigstrummor dundrade runtom där Park befann sig. Men Park gav sig vidare, nu med en enda guide. Så blev han tillfångatagen av den muslimske kungen av Ludamar. Muslimerna misstänkte att européerna tänkte kartlägga handelsvägarna i området och själva ta över.

I sin reseskildring visar Park stor bitterhet mot de arabisktalande folken i södra Sahara. Allt han ägde togs ifrån honom. Sin kompass lyckades han rädda genom att gräva ner den i golvet på sin hydda.

Efter fyra månaders fångenskap lyckades Park rymma och efter många umbäranden nådde han sitt mål. Floden skymtade, och när Mungo Park kom närmare kunde han som förste europé till sist se åt vilket håll den flöt. Han berättar:

”Jag såg med oändlig hänförelse min resas stora mål. Den länge eftersökta och majestätiska Niger glimmade i morgonsolen, lika bred som Themsen vid Westminster och långsamt flytande åt öster”.

När han väl återvände till Skottland trodde de flesta att han dött, och hans skildringar från sin resa, utgivna på svenska första gången i föreliggande verk, blev genast en storsäljare.