Chefen röd som körsbärsblom. 32 haikudikter om jobbet

Premiss förlag 2010. Inbunden, kartonnage, 89 sidor, 160 gram.

Nyskick. SKTF-tidningen kom på idén att läsarna skulle gestalta arbetets vardag i form av haikudikter, och dikterna som kom in handlade om allt från löneförhandlingar till kafferaster. Det hela resulterade i en liten nätt bok med titeln Chefen röd som körsbärsblom - 32 haikudikter om jobbet. Sannerligen en underbar liten skapelse.

Vad är då en haiku? Jo, för er som inte vet är svaret ett versmått som härstammar från Japan. Den traditionella, japanska haikun ska innehålla 17 så kallade jion (teckenljud). Vi västerlänningar har något felaktigt översatt teckenljuden till stavelser.

Ett teckenljud är egentligen något kortare än en stavelse. Den västerländska haikun innehåller hur som helst 17 stavelser, uppdelad på tre vågräta rader. Den första raden har 5 stavelser, den andra har 7 stavelser och den tredje har 5 stavelser.

Boken innehåller mycket riktigt - som titeln avslöjar - 32 stycken haikudikter. Var och en av dikterna rör vid sin läsare med en försiktig hand. Det är mycket enkla, välskrivna dikter som fyller bokens sidor. Haikudikten har alltid varit omtyckt, med sin speciella ton; den säger så mycket med så få ord. Det blir en harmoni av enkelhet, som samtidigt leder till det betydelsefullaste i livet; vad vi känner, tänker, tycker, vill.

Röster blir hörda från alla möjliga hörn - här får läkarsekreterare, enhetschefer, socialsekreterare, informatörer m.fl. säga sitt. Orden behandlar arbetet, som så ofta är en stor del av tillvaron för många. Åtskilliga spenderar flera, flera timmar om dagen på sitt arbete och kanske behövs det tillföras lite kreativitet dit emellanåt. Och varför inte i form av haikudikter. Bara få stanna upp och försöka sätta ord på dagen omkring oss. Det fungerar absolut och som alltid passar den härliga haikun perfekt för ändamålet.

I en haiku ska den sista raden enligt traditionen innehålla en vändning som skapar en kontrast till inledningen. Vissa dikter i boken lyckas med det här, att vända om och överraska läsaren, medan andra mer skänker ett lätt sken från början till slut. En del innehåller "rätt" antal stavelser, medan somliga helt går utanför ramarna och använder sina egna antal stavelser. Men det här gör ändå inte så mycket, för ord är ord, inga regelverk. En dikt ska få vara fri, tycker jag. Fri i tanken, fri till formen.
Therese Bergman