Den mänskliga kroppen

Brombergs 2013. Inbunden med skyddsomslag, 367 sidor. Gallrad biblioteksbok med etiketter, i övrigt nära nyskick. Motsättningen mellan teori och praktik är sällan så påtaglig som i krigets verklighet. Det som är tydligt, genomtänkt, strukturerat och moraliskt rätt på papperet, är ytterst sällan detsamma för den enskilda individen, omgiven av motsägelsefulla signaler och händelser. Och vem har råd med en moralisk kompass när den egna överlevnaden står på spel? I teorin är det en enkel sak att ta täten vid en insats; sparka in dörren snabbt, ta skydd och låta näste man komma efter och söka av. Men när man står där framför dörren i det afghanska bydammet, och man inte vet vad eller vem som väntar bakom den, finns inget av teorins enkelhet kvar.

Den tjugoårige Ietri misslyckas med sin lilla del av den första insatsen för kompani Charlies tredje pluton. Huvudet blir tomt, och när han till slut sparkat in dörren står han kvar, paralyserad, tills kollegan vräker honom åt sidan med sitt gevär. Med denna och andra bilder visar den italienske författaren Paolo Giordano på omöjligheten i att se krig som begriplighet, som något hanterbart. Efter sin hyllade debut med romanen ?Primtalens ensamhet? som kom på svenska 2009, har författaren i sin andra roman förlagt spelplatsen till krigets Afghanistan. Den kretsar kring ett antal personer i en nyanländ pluton, och militärläkaren löjtnant Egitto, som låter den dagliga dosen tabletter ta udden av dagarna i öknen.

Giordano s ällar sig med sin roman till de författare som tidigare skildrat krigets slumpmässiga grymhet ur den nykomnes perspektiv; det är helt följdriktigt att romanen inleds med ett Erich Maria Remarque-citat. Hans nutida män (och en kvinna) kunde lika gärna varit soldater marscherande mot skyttegravarna under sång och drömmar om patriotiska hjältedåd. Hundra år senare är patriotismen utbytt mot visioner om baser fulla med villiga amerikanskor, och vaga föreställningar om att bli man, att bli soldat på riktigt. Men varken drömmar eller vaga föreställningar kan överleva mötet med verkligheten.

De olika personerna i gruppen presenteras efter hand, och redan i den korta inledningen görs det tydligt att händelser kommer att utspelas som förändrar dem för alltid. Förutom Ietri, den soldatromantiske oskulden, rymmer gruppen bland annat en hackkyckling, en olycksfågel, en disciplinerad och omtänksam ledare och, förstås, machosoldaten Cederna, potens- och vapenfixerad. De är alla just mänskliga kroppar, den minsta och sköraste delen i krigets maskineri. Och när krigets verklighet går från det abstrakta till det högst konkreta, så finns det ingenting mellan den mänskliga kroppen och fasorna.

Romanen är effektivt berättad, utan åthävor men med maximal verkningsgrad. I en ständig pendelrörelse mellan litet och stort, detalj och översikt, skildras individerna i den organism med egna regler och förutsättningar, och inte minst egen moral, som det militära livet utgör.

Där är den mänskliga kroppen int