Talatta: skärgårdsberättelser

Häftad bok. LTs förlags. Första uppl. 1970. 125 sidor.

Mycket gott skick. "-Talatta - havet! ropade Xenofons legosoldater, när de äntligen nådde kusten efter fälttåget mot perserkungen Artaxerxes.
-Talatta! ropar även Daniel Sundberg en vinterdag från sin kase på Väddö, men då menar han inte Ålands hav utan en tramp som han seglade med under kriget, till Alabama och till några timmars kärlekslycka i staden Mobile.
Hänföras av en kvinna kan kustbon, men knappast av havet, som han ständigt bär med sig. När våren svallar in händer det likväl ett och annat, som under några hisnande ögonblick ställer allting på huvudet: hemkommen från Smällarna med tvåhundrafemtio kilo torsk i båten stirrar man plötsligt ut över strandängen, som om man såg den för första gången, eller stjälper ner blicken i vattnet och märker att man är skäggigare än en människa får vara.
Och då förstår man med en ens, antingen man heter Daniel eller Frans, Abel eller Magnus eller kanske rent av Gusten Jansson, att havet är ett väsen som andas, att det kan klämta en sorg eller ringa en lust, som blir ens egna i samma stund som ljuden har tystnat. Man står där och glor i sin häpnad, med havet i sig som alltid, men för en gångs skull lika medveten om det som den lekande torsken kring Leje grynnor.
Låter det konstigt, jaha. Annars har väl de flesta upplevt detsamma, fast de inte haft havet inpå sig. Vi ropar talatta, fast på olika sätt, när vi äntligen ser friheten skymta, i en kvinna kanhända, i ett barn, en båt, en gungande äng. Och den som slutar att ropa så, kan lika gärna gå och hänga sig som Isak i Sand."