På brottets väg

Häftad bok. Eget förlag. 1989.

Mycket gott skick. Hur storyn började. Billingesnickaren Per-Olof Nilsson var före sin första närkontakt (1976) med byråkrater en relativt välbeställd byggare.

Fram till sitt 45:e år hade han varit en stillsam, samhällslojal medborgare. Han bråkade aldrig med någon med undantag av en och annan gång med kärringen. Men det räknade han inte. Det är ju så vanligt.

1976 drabbades Billingesnickaren av en taxeringsrevision. Då upptäckte snickaren att skattmasar och fogdar inte är riktigt kloka - åtkminstona inte på tjänstetid.

Skattmasarna konstruerade själv fel i revisionspromemorian. Snickaren skrattade. Han kunde bokföring.

Men en dag öppnade man process mot snickaren på sån skit. Då lade snickaren ner rörelsen och började beskriva byråkraterna. Han namngav dem. Och det värsta av alltsammans, han förlöjligade dem. Det tålde de inte. det är ytterst känsliga människor.

Den ene dog.

När snickaren fick ut sin första upplaga av boken Boven 1758 från tryckeriet ville han att fogden skulle ta böckerna i mät för skatteskulderna.

Snickaren tyckte att de passade utmärkt på en fogdeauktion.

Tänk att det tyckte inte fogden alls!

... Med tiden sinade pengarna och snickaren uppsökte socialen för att få medel till uppehället. Han inledde också samtal med socialsekreterarna om rehabilitering.

Herre du milde vilka upplevelser han gjorde.