Bilar - rattmuff och nostalgi

Häftad bok. Bokförlaget Semic. 2007. 96 sidor.

Nära nyskick. Till synes obläddrat exemplar///Förlagets beskrivning: TRO DET ELLER EJ, men det finns folk som fått för sig att 70-talet var nån gång för länge sen! Vi andra, som kanske sett både 40- och 50-talen rinna förbi, vet att "det bruna årtiondet", när vitvarorna var avokadogröna med svarttonade kanter och tapeterna var storblommigt orange-färgade, vi vet förstås att nästan alla bilar var lackerade i brunmetallic på 70-talet - och hur bra var det, egentligen? Är det kanske för att undvika allt det bruna som innehållet i denna bok gör halt vid 19727 Nja, egentligen inte, men ett gott skäl hade det absolut varit. Sanningen är emellertid den att författaren är alldeles insnöad på den gamla tidens nummerplåtar, de som kunde berätta varifrån en bil kom. Med reformen som inleddes våren 72 försvann en hel massa historia in i anonymitetens dunkel. Man skulle kunna säga att ingenting varit som förr, sen dess. l sällsynta ögonblick av klarsyn förstår även författaren att allt inte var bättre förr, men med en druckens envishet vidhåller han att det var annat förr - och i detta kan ingen säga emot! Bilarna var till exempel snyggare förr i tiden, landsvägsdammet var mer dekorativt, bensinbolagen hade vackrare logotyper och så fanns det många fler bilar, som var dåliga redan när de var nya. Du undrar kanske över fördelen med dåliga bilar? Tja, det blev ju mer att skriva om för den tidens bilbedömare, som dock var väldigt försiktiga i sina uttalanden. Hade sanningen om bilmärket X eller omständigheterna kring bilmärket Y avslöjats hade mycket varit annorlunda... Trevlig läsning önskar den oförtröttlige nostalgikern Peter Haventon.