Sundborn eller dagar av ljus. Pocket

MånPocket 2002. 208 sidor, 120 gram.

Nära nyskick. Finns det någonting som du kommer att sakna alldeles särskilt? Det är en fråga som ibland ställs människor emellan som vill skudda det fosterländska stoftet av fötterna eller som av andra skäl kommer att befinna sig i exil. En och annan svarar väl det obligatoriska Kalles Kaviar, sill, knäckebröd och Ljunglöfs ettan - men många säger och har genom tiderna sagt: det nordiska ljuset. Och nog är det så, att Höga Nords magiska ljusspel, skiftande mellan årstiderna, är något som strålat in i bröstet på dem som är födda och uppvuxna här eller kommit som invandrare eller besökare. I och med den stora utställningen ?Nordic Light? fick ?vårt? ljus internationell uppmärksamhet. Hade inte sommarnattens leende, höstens brons, vårens blyga skimmer och vinternattens mörka blånad varit det tidigare (vilket det ju varit) så blev det nu en exotisk turistattraktion av rang, inte minst tack vare det sätt som våra målare avbildat ljuset i all dess vemodiga skönhet. I synnerhet Skagenmålarna lyftes upp ur sin relativa glömska och kritiska nedvärdering. Något som nogsamt noterades på konstbörsen. Förbluffade brittiska konstexperter noterade hur nyrika nordbor på de stora auktionshusen i London bjöd över varandra på ett måleri som man möjligen betraktade som habil impressionistisk efterklang.
Nåväl, den nordiska ?ljuskonsten? står sig ändå väl fastän prisnivån inte är densamma som under de senaste klipparåren (smågrabbarna i den f d IT-branschen är mer inne på Buster). Men nog fanns det redan då det begav sig en viss rädsla för att nordiska konstnärer skulle fastna i just impressionistisk efterklang, som en mindre betydande pendang till den franska färg- och ljusrevolutionen. Åtminstone om vi skall tro Philippe Delerm som han låter utlägga Carl Larssons ord i en roman från 1996, Sundborn eller dagar av ljus , utomordentligt vackert översatt av Mats Löfgren. Delerm har ju även i Sverige gjort stor lycka med sin minimalistiska, starkt sensuella och litet sorgmodiga ordkonst i ?Den första klunken av öl och andra små njutningar? och ?Det hade regnat hela söndagen?. Så vad passar bättre för en stillsam melankoliker än det nordiska ljuset?
Nu skriver vi emellertid 1884 och befinner oss i ett annat ljus, nämligen i det i Grez-sur-Loing, där som vittbekant en rad nordiska konstnärer och författare bildade en legendarisk konstnärskoloni: Carl och Karin Larsson, Strindberg, Krøyer, Krogh, Oscar Björck och andra. I dag är Grez med sitt kulturcentrum närmast att betrakta som ett vackert monument över tidens nordiska konst, på den tiden man ännu kunde måla och inte i första hand lät sig fotograferas i skvallertidningar.

I Grez bor om somrarna också den unge fransmannen Ulrik Tercier med släktingar och sin far, den välbeställde läkaren och änkemannen. Fadern har en olycklig kärlek till måleriet, men det skall visa sig att han faktiskt är en icke oäven amatör. Men han lever i ett slags oförlöst tillstånd efter hustruns död, fyll