Mina träd

Inbunden bok. Stockholm : Carlsson. 1996. 158 sidor.

Mycket gott skick. F.D. Biblioteksbok
En kärleksförklaring till träden där botaniska och kulturhistoriska upplysningar varvas med personliga minnen.

Upplevelserna under krigs­åren kom att prägla hans liv och gjorde honom också till författare. På sitt enkla och lågmälda sätt gjorde han det i debutboken ”Fanjunkaren i snön” som utkom 1953. Den rönte stor framgång, översattes till många språk och har blivit en ständigt nytryckt klassiker.

Rigoni Stern blev sin norditalienska hemstad Asiago trogen. Där levde han ett enkelt liv nära naturen. Fram till 1970 försörjde han sig och sin familj som kommunaltjänsteman, därefter ägnade han sig helt åt att skriva. Titeln på en av hans böcker, ”Uomini, boschi e api” (Människor, skogar och bin), är betecknande för hans intresse­inriktning. Han kände grundligt sin bergstrakt, dess natur, dess människor och dess historia – och han var biodlare.

Med tiden blev det åtskilliga böcker och åtskilliga litterära pris, samt två hedersdoktorat. År 1999 valde den italienska PEN-klubben honom dessutom till sin Nobelpriskandidat. Men ingenting kände han sådan stolthet över som att han en iskall rysk vinternatt lyckades föra alla sina sjuttio soldater i säkerhet när de ryckte tillbaka från stödpunkten vid Don.

Få författare har som Mario ­Rigoni Stern förunnats en så ihållande uppskattning, både av kritiken och publiken. Hans okonstlade, knappa berättande om sådant som han var väl förtrogen med är naturligtvis huvudskälet, men kanske bidrog också hans personlighet: han var den livserfarne och vise bergsbon som utstrålade värme och integritet. Det är ­karakteristiskt för honom att han önskade att nyheten om hans bortgång skulle spridas först ­efter begravningen.

På svenska finns böckerna ”Berättelsen om Tönle” (1994), ”Mina träd” (1996), ”Fanjunkaren i snön” (2002) och ”Giacomos tid” (2007).